Bra skrivet och vilket härligt sätt att börja en lördagmorgon

Bra inlägg!

Men jag håller inte med i allt.. ;) För jag parade två ohyggligt olika katter och fick den jämnaste kull jag någonsin haft… Så även om man TROR att två till synes olika katter inte kan ge jämnt och att två lika katter ger jämnt så är det inte alltid så.. I min kulls fall så var det troligtvis så att kombinationen vad särdeles lyckad, ingen av kattungarna blev perfekt, men väldigt mycket bättre än jag vågat hoppas på.. Och mycket jämna! Nåväl, ingen av oss har facit på hand, så man provar sig fram så gott det går genom kontinuerlig utvärdering av sitt avelsarbete.

Angående utställningsstjärnor så handlar det ibland om något som är svårt att sätta fingret på, dvs utstrålning och harmoni samt flashighet. Alla utställningsstjärnor är inte alltid bäst i avel, men helt klart anser jag att en katt som ska gå i avel utan problem ska kunna uppnå poängen för CAC. Däremot så bryr jag mig inte så mkt om den blir BIS eller liknande, även om det såklart är skoj!

mvh Malin

Bra tråd, än om det hunnit bli kväll innan jag satte mig här vid datorn.

Jag har bara en fundering…Jag pratade lite med Ylva Stockelberg om detta med jämna/ojämna kullar. Hon anser inte att man ska sträva efter jämna kullar, utan att det är bättre med en ojämn kull och att man sen går vidare med den ungen som sticker ut och är mycket bättre än sina syskon. Att det är så man kommer vidare med sin avel. Men det pratas alltid om att det är bra med jämna kullar?? Känner mig lite fundersam….. /Sylvia

Håller med Ylva, har alltid tyckt det varit konstigt att sträva efter jämna kullar. Men jag är ju uppvuxen med hundavel och där tror jag det är vanligare att göra som Ylva säger.

/Camilla

Bra tråd!!! og dette kan bli en intressant diskusjon.

Et jevnt sterkt kull vil jo tilsi at den genetiske sammensetningen av foreldrene er sterkere enn i ett hvor det er EN bra kattunge.. Så da er jeg ikke enig med Ylva Stockelberg ihvertfall. Dersom hun mener at man KUN skal bruke den beste fra et ujevnt kull videre i avl, så er jeg mer enig. ( men nå mener jeg man bare skal bruke den beste i et jevnt kull også jeg da…)

Du vil alltid ha noen kattunger med "mer" av alt enn de andre i et kull, altså alltid en som er best.. Men målet må vel være att alle avkom er så gode- og så jevne at det blir et problem å plukke ut den beste av dem..

Enig med Ixatrixa i at man burde ikke avle på alt bare fordi man håper å få noe bra utav det…. og en katt som går i avl bør holde 97 poeng ihvertfall..

En god avlskatt er ikke nødvendigvis en BIS katt, men den bør ikke ha problem å ta sert.. Man må være så ærlig mot seg selv og rasen at man vet hvilke feil sin egen katt har, og ikke avle på den dersom feilene er for grove..

#3 jag håller nog med dej där faktiskt,, hahaha som om jag aldirg gör det annars men det var inte alls så jag menade,, utan mera att jag tycker oxå så.. :-D

/Linda

Allt beror ju på vad man utgår från. Känns skönt att höra Stockelbergs ord, har inte hört det innan från en så pass känd & kunnig kattperson. Jag har också fått jämnhet predikat för mig, men inte alltid följt det mottot..  Däremot så tror jag att man ska följa upp ojämna kullar och se vad de ungarna ger vidare, risken är ju att man hamnar på en väldigt slingrig linje. Man "safear" lite genom att para lika med lika, eftersom det oftast ger bättre resultat, men helt klart tror jag på långsiktighet och eftertanke samt utvärdering av kullarna..

Håller helt med Froydis i följande ord, de var mitt i prick:

"En god avlskatt er ikke nødvendigvis en BIS katt, men den bør ikke ha problem å ta sert.. Man må være så ærlig mot seg selv og rasen at man vet hvilke feil sin egen katt har, og ikke avle på den dersom feilene er for grove.."

mvh Malin

Jag har uttalat mig i en tråd angående att en avelkatt inte behöver vara en utställningsstjärna. Nu ska jag förklara vad jag menar. En Utställningsstjärna för mig är en BIS-katt. En katt kan vara mycket rastypisk utan att vara en BIS-katt som har det där lilla extra. Jag menar absolut inte att man ska avla på katter med för stora och många fel, utan naturligtvis bör man avla på katter med starka kvaliteter! Men det är inte synonymt med att vara stjärna alla gånger. 

Förstår inte alls Ylva Stockelbergs tankesätt då mitt mål är att få fram kattungar som är certvärdiga allihopa….tycker inte man skall sikta lägre?

Vad är det bästa för rasen Norsk Skogkatt kan man ju då undra?

Skulle nog bli besviken om jag gång på gång födde upp katter som blev ex 4 på varje utställning och kanske en o annan "stjärna".

Då vill jag hellre ha en bra nivå med katter som tar sina cert och med lite tur också kanske blir BIS

#9 Jag tror du har missuppfattat… Det var jämnheten i kullen som Stockelberg hade uttalat sig om, inte att en skulle bli kanonbra och de andra urdåliga.. Min senaste kull var ojämn, men tre av ungarna ser ut att bli ett bra snäpp bättre än väntat och en är ok (den "sämste" blev f ö bästa agoutikatt utan vitt och NOM ungdjur på sin första utställning ). Men plockade var o för sig skulle man inte kunna tro att de ens är syskon.. M a o en mycket ojämn kull, fast det betyder ju inte automatiskt att de är av dålig kvalitet, eller hur? En av dem ska vidare i avel, ska bli spännande att se vad hon ger i sin tur. Så nivån på katterna har inget med jämnheten i kullen att göra, däremot kanske jag inte skulle välja just den kullen till att ställa i kullklass…

mvh Malin

Att syskon kan vara olika förstår jag men att de har samma jämna kvalitet tycker inte jag är fel;)

Min bästa och jämnaste kull är väldigt olika varann men rent typmässigt håller de samma klass.

#3 Jag undrar om inte det är menat av Ylva S att vi skall vara lite försiktiga att sträva efter att få så mycket homozygota gener i vårt avelsmatrial.
När öronen tex. så småningom blir förstora & alla har strävat efter detta, vad gör vi då!!
Det är alltid lättare att para två lockélike (homozygota!?) & få säkrare resultat (är medveten om att det alltid finns undantag, genitiken är underbar).
Varför har man annars ängnat sig åt "linje/inavel" om det inte det var en genväg till ett snabbare & jämnare önskat resultat.
Med det stora avelsmatrialet som vi har i dag är det inte så svårt att numera para två "lika" katter utan inavel & sätta oss på en mycket svårare sits då vi upptäcker att vi gått förlångt.
Som tur för vårt genetiska mångfall så har vi så olika kriterier över vad vi tycker är viktigast på skogisen, men vi bör alla akta oss för att för slaviskt "hänga med" på de senaste modesvängarna.
Tack till min mentor som arbetat med skogisar i 25/26år och helt frangt konstaterade på en utställning för några år sedan: "Jasså, så det är detta som är modernt igen. Ja, då blir mina katter moderna om ett tag snart igen" DET är att behålla det genetiska mångfallet. Tack Ylva RL för att du finns!
Birgit

Då är jag hopplöst omodern men väldigt envis med vad jag vill se *skrattar*