För mig är temperamentet en av de viktigaste hörnstenarna i mitt avelsarbete. Jag föder hellre upp en familjekatt för sällskap än en katt som ska gå till avel.  Jag har själv haft skogkatter med bus-harmoniskt temperament sedan jag var liten och vill ge andra den möjligheten oxå.

Men jag ska inte sticka understolen att jag gillar ett visst utseende på skogkatter.

hihi jag får ofta feedback som "katten flyttar inte ens på sig när jag dammsuger"

jag menar inte att vi ska avla fram sällskapskatter utan jag tycker att tempramentet måste oxå vara en viktig faktor. jag tror inte att det gynnar rasen att avla på "snälla" katter utan det ska självklart vara rastypiska katter, men samtidigt tror jag att tempramentet är oerhört viktigt både för sällskapskatten och inte minst den tåliga utsällningskatten

ja naturligtvis men jag är mycket noga när jag väljer mina avelsdjur och deras eventuellt tilltänkta att de just har ett bra förhållande till människor och andra djur.

Temperamentet är det viktigaste tycker jag. Jag har ju heldre en mindre snygg katt enligt rasstandard, men med ett supertemperament, än en jättesnygg katt med taskigt temperament. Vissa kan ju inte ta i honkattens ungar för "hon har aldrig varit någon knäkatt." Visa avlar ju uppenbart på ett sätt som gör att de ska vinna så mycket som möjligt på utställningar. Självklart är det bästa förstås om man kan kombinera utseende med supertemperament.

Jag har hört att många måste vänja sina katter vid utställning från tidig ålder för annars hade de inte klarat av det. Min Jonna däremot var nästan 11 månader på sin första utställning och det gick jättebra, inga problem alls. Men hon har ju också supertemperamet.

De flesta katter som avlas fram blir väl sällskapskatter, och då är ju temperamentet det allra viktigaste.

#4 Bra skrivet, jag håller fullständigt med dig. Självklart är väll det bästa om man kan få kombinationen snygg katt med bra temperament. Men det jag först tittar efter när jag ska köpa en katt så är det temperamentet, jag har katterna främst till sällskap.

Håller fullständigt med, tempramentet är väldigt viktigt!

Jag tycker att detta är jätteintressant och viktigt och jag håller helt och fullt med #4. Nu är inte jag någon uppfödare och har ännu inte ställt ut min katt men som kattägare och kattintresserad  vill jag ändå uttala mig. Den skogkatt vi hade förut var vacker som en dag och mysig på många sätt men gick inte att hantera. Päls- och klovård blev en strid som katten Fia nästan alltid vann. Vilket innebar att hon ofta hade tovor i pälsen. Det blev ett moment 22. Så när vi skulle köpa katt igen, efter att ha varit kattlösa ett par år, var vi extra noga med att den skulle ha ett bra temperament och komma från en uppfödare som ser det som en viktig egenskap hos katterna. Vi hittade den mest underbara Billy som älskar att bli borstad, kloklippt, kelad med, buren på … Hanär också nyfiken och glad - om nu en katt kan vara glad men jag får det intrycket. Att han sedan är vacker är bara en bonus. Det är främst hans underbara temperament som fått mig att vilja använda honom som avelshane.

Temperamentet är oerhört viktigt när man väljer en avelskatt. Ofta blir det så att man letar katt efter utseende och sen ser man om temperamentet är bra också innan man väjer om den är lämplig eller inte.

Det svåra är se på sina egna katter och avgöra, var går gränsen för dåligt temperament? Det är inte direkt någon knivskarp avdelning.

Ett exempel är min kastrathona som är en väldigt social och trevlig katt, vill vara nära och hälsar gärna på gäster. Älskar att gå i koppel (följer med som en hund). Dock ogillar hon starkt att bli ihållen och kan skrika och bråka om man håller henne för länge vilket gör henne omöjlig att ställa ut. Så som ren sällskapskatt funkar hon utmärkt men inte som utställningskatt. Om hon nu hade varit fertil så måste man avgöra om temperamentet var lämpligt och bästa sättet tycker jag är att testa ta en kull och se hur ungarna blir i temperamentet. Alternativt att se bakåt i stamtavlan hur temperamentet är där.

Det måste ändå vara en skillnad på medfött och inlärt temperament dock har jag inte läst in mig på hur mycket inlärt beteende påverkar ungarna. Trots allt borde mamman lära ungarna nånting iaf.

där kommer du med något intressant!

ja, vad är inlärt och vad är medfött?? kullsyskon som blir väldigt olika etc..(vad beror det på?) men jag tycker ändå att det finns så många skogisar så varför avla på något man inte anser vara "perfekt"/ det man verkligen eftersträvar hos sitt sällskap-utsällning-avelsdjur.

jag tycker att man alltid ska avla för att förbättra typningen, att uppfödare själv kan tänkas behålla - avla vidare på- ställa ut på kullen, men en bra utställninsgkatt tex måste ju vara en katt med ett bra och tåligt temprament, som att bli hållen, undresökt, klippt, borstad, badad träffa folk, nya mijöer bil.. etc.

 ja, mycket funderingar! kul att några nappar och svarar och berättar om sina funderingar tankar.