Jag har två osålda kattungar som är drygt 4 månader och de får så klart gå här tills vi hittar hem till dom. Skulle dom komma upp ytterligare i ålder så kommer vi så klart att kastrera båda två då vi inte själva tänkt att avla på dom. Men förr eller senare dyker det upp hem till dom och tills dess får de gå här hemma.

Detta är något man får räkna med som uppfödare innan man tar en kull, att man kan bli sittandes med osålda kattungar. Gå ner i pris kan man göra men inte förrän de börjar bli något äldre, du bör ju vänta att sänka priset tills dom blir ca 6 månader tycker jag i alla fall. //Kaisa

Jag tror att vi ska akta oss för att sänka priset för snabbt på kattungarna, för då lär sig folk att de kan vänta till kattungen är fyra månader för då kostar de bara hälften så mycket. Det är en fördel med att de är äldre, för då ser man hur de artar sig!

Jag håller med #1 om att man kanske kan sänka priset lite efter sex månader.

Ett tips som fungerade för mig är att annonsera i tidningen med bild på katten.

Fodervärd skulle jag bara vilja ha till en hona som jag trodde mycket på och ville avla på, men inte hade plats för hemma. Det är inte ett bra alternativ för en katt som blir över.

Eftersom det en lägre tid har varit (i mitt tycke) en överproduktion på Skogkatter så bör man i framtiden var mycket försiktig med alltför pådriven avel. Annars så lär vi ha det här problemet som beskrivs ovan ännu mer. Att köpa på sig många katter och sedan snabbt sätta flera i avel ger enbart ett sånt här resultat. Oväntat! Nej, förvisso inte…………………

Förutsåg detta redan för flera år sedan när jag såg hur många sålde billigt när de inte blev av med sina kullar. Någon köpte billigt, kanske flera från samma kull. Köpte en billig hane och satte igång med avel. Kul? Javisst! Så var väl tanken men resultatet blir som ovan. Hur som, så kostar det en hel del att avla fram bra katter. Att då börja sänka priset redan när katten är tre månader är inte bra. Seriösa uppfödare som bemödar sig om att ha avelsdjur med utställningsmeriter och titlar, lånar avelshanar på långt avstånd med stora kostnader som följd, testar sina katter med kostnader som följd m m har inte en chans längre. Kattungar från såna kullar som säljs för kanske 2500:-/st är rena förlusten för uppfödaren. Då ger man helt enkelt upp, fastän man sitter med bra avelsmaterial och har både kunskap och intresse.

Nu hoppas jag innerligt att det inte blir så här men måste erkänna att jag är lite smått pessimistisk.

Märk väl att detta inte är en direkt kritik mot någon person. Se det bara som ett inlägg i en diskussion om priser på Norsk skogkatt.

Jag tror och hoppas att de som planerar sin avel, ställer ut och avlar på rastypiska katter och åker långa vägar efter de bästa hanarna får större framgångar och därmed får sålt sina kattungar till dem som också letar efter rastypiska katter.

Men det kommer nog alltid att finnas en marknad för mindre planerade kullar till lägre pris, tyvärr.

Det här är inte heller ett påhopp på någon utan svar till #3.

Jag tycker att alla, nya som gamla kanske ska fundera på att hålla igen litet nu när markaden är så mättad. För rasens skull! Man kanske inte måste "vräka" ut hur många kullar som helst samtidigt eller under samma år? Bara en fundering från min sida, och inte heller någon tanke på någon speciell person.

*5 Kan inte annat än hålla med dej, det är "tyvärr" -på gott och ont givetvis… för många skogisar nu. Och för att få upp skogisens "status" bör det nog tänkas både en och två gånger innan man tar en kull..

Önskar alla en fortsatt trevlig helg.

Man måste alltid räkna med att inte få katter sålda när man tar kull.

Tror man att man ska ha alla katter bokade innan dom är 12 veckor då är man ute på hal is.

Det finns dom som får sitta med katter tills dom nästan är vuxna i dag pga att det är så många uppfödare som har katter till salu.

Är man känd uppfödare med mycket erfarenhet och ett bra ryckte, har bra och attraktiva stamtavlor , så kan du säkert sälja kattungar riktigt bra.

Detsamma om du har katter med fina titlar att skriva ner i stamtavlan =) men här ska man vara försiktig.

Vem som helst kan få titlar bara man åker tillräckligt mycket på utställning, så jag skulle satsa på den kända uppfödaren med gott rykte här =) Hon/han vet antagligen mest om vad det handlar om.

(Till alla nybörjare som ska köpa katt ) gå inte bara på titlar ;)

Jag tycker att man alltid ska räkna med när man tar en kull på

sina honor---att det inte alltid blir som man har- tänkt sej-

-kanske det är fel "köpare" på katterna- eller att det är ngt annat som inte stämmer--då får jag räkna med att katterna bor

 kvar hemma.---Jag tycker att man inte ska rea ut katterna eller fodervärd---DET ÄR MIN ÅSIKT!

## YVONNE

Jaha, då var det dax för pajarna igen!  Eftersom #9 var ett inlägg av påhoppskaraktär så raderar jag det. Sköt era inlägg snyggt!

Nu har jag inte läst inlägg 9, men jag tycker att den här tråden känns bra, ser inga påhopp, bara en diskussion som är VIKTIG. Det ÄR trögt att sälja kattungar när det går 20 på dussinet. Tycker det är viktigt att vi pratar om det.

Ja, visst är väl detta viktigt! Och nog borde vi kunna diskutera på ett vettigt plan.

Tror nog flera uppfödare är väl medvetna om detta med överproduktion av Skogkatter. Själv ser jag det som cirklar som startas när det är svårt att sälja kattungar. Sänks priset så säljs kattungarna lättare - någon köper flera katter till ett lägre pris - har kanske inte någon bra "mentor" att fråga om råd - startar avel (vilket är enkelt) - får flera kullar på kort tid - kan inte sälja utan att sänka priset - ny köpare av kattungar till reducerat pris - ny uppfödning - och så är cirkeln utökad.

Då är nästa fråga: Hur rättar vi till det här? Har funderat en hel del. Se nu detta jag skriver här som rena diskutionsidéer.

Skulle det vara lite svårare att bli uppfödare? Stamnamn redan fr o m första kullen? Dyrare att få sitt stamnamn? En mentor utses i den klubben man tillhör som kan hjälpa och stötta en ny uppfödare under en tid? Det tar tid att skaffa sig erfarenhet som uppfödare, vi har nog alla gjort misstag i vårt avelsarbete och har man ingen att fråga är det inte konstigt att det ibland blir fel. Jag tror att det sitter många med idéer och tankar. Låt oss dela dem istället för att focusera på kortsiktiga lösningar. För att lösa något med varaktighet måste man ju faktiskt söka lite.

Jag säger bara en sak… hade inte min make varit så allergisk så hade jag gärna haft en "för gammal" kattunge från nån av er… misströsta inte nån gång dyker det nog upp en rätt köpare på rätt ställe

Jag säger bara en sak… hade inte min make varit så allergisk så hade jag gärna haft en "för gammal" kattunge från nån av er… misströsta inte nån gång dyker det nog upp en rätt köpare på rätt ställe

*12. Tycker att det hela lät bra som du skriver om att även vid första kullen så ska man "vara uppfödare"

sedan att det ska vara dyrare att bli uppfödare håller jag nog inte till 100% med om, det handlar nog inte om priset i sej tror jag… men som det pratats om här tidigare, att man kanske får gå nån form av "utbildning" innan man bli uppfödare, vore nog inte så dumt.

#15: Menar du som en lite teorikurs och prov innan man blir uppfödare kanske?

*16

Jag skulle nog kunna tänka mej att man får gå "kurs" där kanske olika föredragshållare pratar om olika områden, som kan vara värt att tänka på innan man går in och blir uppfödare… kanske mer som en studiecirkel eller va man ska säga….

Låter som en bra idé iallafall så man vet vad man ska tänka på osv.

#7 Det där du skrev om titlarna var intressant då jag själv funderat en del på det. De som nästan åker på alla utställningar borde ju både ha större chans att få titlar och dessutom snabbare än den som bara åker ibland.

#19 såklart är det så..

samt att den bästa utställningskatten inte alltid är den bästa avelskatten etc. Men det är ju bra att gå på några utställningar iaf bortsett från titlarna men så man får en bedömning från några olika domare, för alla har ju världens finaste katt, så tycker man ju.. :-) Jag vet ju några av min katts / katters styrkor och svagheter men man ser det ju från ett annat håll om några olika domare oxå har fått ge sin syn på saken.

Även om dom skulle få en superbedömning så kanske dom inte passar i avel.. det är ju så himla mycket som spelar in i avel, temprament. Hur har"honans" mamma och mormor klarat förlossningen etc etc… Man måste ju kolla lite bakgrund på det oxå..

Eller är jag helt ute och cyklar nu? ;-)

//Linda

Självklart måste ju flera aspekter spela in vid avel än bara meriter. Men som nybörjare som köper katt så kanske en del tittar på titlar och tänker att det ju måste vara en extra fin katt som har föräldrar med titlar… Fast när jag själv köpte Jonna så var det just temperamentet som var det viktigaste och att det var en trevlig uppfödare och jag är sååå kär i Jonna, oberoende av hur snygg eller ful hon än råkar vara enligt rasstandard.

En fråga förresten: Om det inte alltid är de katter som går bäst på utställning som ger de bästa ungarna inom avel, hur vet man det? Alltså hur vet ni vilka katter som ger bäst ungar? Är det att prova sig fram eller går det att räkna ut genom att titta tillbaka på tidigare generationer?

#19 Bra skrivet av dig!!

För övrigt en bra tråd 

hoppas på flera sådana och inte bara sockersött om gulliga kattungar och smutskastning.

Själv kom jag i kontakt med min första skogis redan 1978.En skogishona som hämtades hem från Norge.

Efter detta har många katter passerat vårt hem under årens lopp.

Har ju aldrig idkat avel själv och ämnar inte heller göra det.

Jag reagerar en del över inlägget som #7 Mizzi skriver.Observera både på gott och ont.

Jag ämnar inte nämna några uppfödare vid namn men om man kollar rastyp hos uppfödare A och rastyp hos uppfödare B så finns inte speciellt många likheter.Detta är ju intressant då man kollar runt på alla så kallade uppfödares hemsidar där dom skriver vi strävar efter att föda upp friska,sunda och rastypiska norska skogkatter.

Jag hittar då inte många som får avkommor i sina uppfödningar som liknar Pans Truls.

Kanske är jag blind,javisst och kanske är det så att var och en gillar sin vattvälling bäst.

Min nyfikenhet gör att jag undrar hur rasstandarden kan ändras så radikalt utan att det skrivs nåt på SVERAK.

Titta bara på hur Siamesens utséende förändrats på 10 år.

Är det så vi vill ha det med skogisen också.

När jag köper en kattunge så väljer jag med hjärtat och ögonen och sunt förnuft.

Att man köper en katt av en känd uppfödare är inte någon garanti ,likväl som om man köper en katt där båda föräldrarna är IC eller högre.

Och förhoppningsvis blir det en lag på att man ska kunna kattgenetik innan man börjar producera flera så kallade rastypiska katter. 

//Karin

Oj!

jag menade att du Linda skrev bra #20.