Så här står det på Sveraks sida:

Avelsdjur

Om man känner att man "tänkt efter före" bör man som nybörjare ta hjälp av en erfaren uppfödare.

Studera kattens stamtavla. En LO-stamtavla visar fyra generationer (P1-P4). Försök om möjligt att granska ännu längre tillbaka i stamtavle-generationerna eftersom katter "utanför" stamtavlan (P5 och bakåt) fortfarande påverkar utfallet. Om så är möjligt titta på närbesläktade katter, på kort men helst i verkligheten och prata med folk som känner till släktingarna.

Uppfödare har rätt att belägga katt med avelsförbud vid kullregistrering, om katten uppvisar (ärftlig) defekt. Defekt, enligt SVERAKs nationella stambokföringsregler, skall vara intygad av veterinär och intyget skall bifogas registreringsanmälan. Om avelsförbud skall införas i efterhand, när registrering skett, måste den nya ägaren, om sådan finns, godkänna ansökan om avelsförbud.

Avelsförbud finns alltid inskrivet i stamtavlan. En katt som är belagd med avelsförbud får aldrig användas i avel! Var observant på andra eventuella parningsrestriktioner, både för den egna katten och för den tilltänkta partnern.

Om katten är lämplig för avel är nästa steg att söka en lämplig partner. Detta kan vara ett krävande arbete. Några sätt att hitta en lämplig hane är genom kontakter i egen kattklubb och andra "kattmänniskor", genom rasring, annonser i tidningen Våra Katter och via internet.

Om katten har ärftliga defekter är den klart olämplig för att gå i avel. Vissa defekter är alltid diskvalificerande för avel inom SVERAK, exempelvis navelbråck, testiklar med onormalt läge eller onormal storlek samt dövhet.

Det finns inskrivet i Jordbruksverkets författningssamling (föreskrifter om uppfödning, försäljning och förvaring av hundar samt om förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter (SJVFS 1999:111, Saknr L 102)):

" 2 § Djur, som nedärver missbildning eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel.

Ett djur får inte heller användas i avel om det nedärver disposition för hög frekvens allvarliga sjukdomsfall eller förlossningssvårigheter eller om det saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt."

För att undvika missförstånd skall varje överenskommelse som görs i samband med parning vara skriftlig. Teckna parningsavtal, där både hon- och hankattägare kommer överens om var parning skall ske, avgifter för parning, foder och dylikt, transport av hona/hane, eventuella omparningar. Vardera part behåller ett undertecknat exemplar.

Kontrollera alltid att stamtavla och intyg är i sin ordning. För att registrering skall kunna ske skall ägare till han- och honkatter som inte har avkommor registrerade efter sig i SVERAK tidigare, insända följande intyg till stambokföringen:

• Veterinärintyg som visar att hon- och hankatten inte har eller visar tecken på att ha haft navelbråck
  Navelbråck är ett hål i den vita senan, där bukmusklerna förenas, och storleken på hålet kan variera. Navelbråcket kan kännas som en utbuktning i bukens mittlinje. Ett eventuellt navelbråck bör opereras för att förhindra framtida problem för katten.

• Veterinärintyg som visar att hankatten har normalstora och normalt belägna testiklar, så kallad normtest. Normtest får utfärdas tidigast vid 6 månaders ålder för att vara giltigt.
  Ibland händer det att en hankattunges ena (eller båda) testiklar inte "vandrar" ner från buken till pungen som de normalt ska göra, utan istället ligger kvar i buken eller i ljumsken. Då säger man att katten är kryptorkid.

• Samtliga katter som används i avel skall vara ID-märkta. Intyg om ID-märkning med ID-nummer skall insändas till SVERAK.

• Veterinärintyg som visar att vit katt (EMS-kod w) är hörande.

• Katt som är registrerad i kontrollstambok (RX) skall ha intyg om avelsgodkännande (AG).