Hej!

Min ena hona började inte löpa rejält förrän hon var 1½ år, så det är individuellt. En del honor löper "i smyg" också, så det är inte alltid lätt att se att de är i löp..

mvh Malin

I Royal Canins bok "Praktisk guide för kattuppfödning" står det mycket om just när och varför honkatten löper första ggn vid så olika åldrar, tex är det beroende på vilken tid på året de är födda. Mina honor löpte första gången vid 10 månaders ålder.

En löp kan börja kanska tidigt.från 5 - 6 månader till 1.5 år, Därför blir många lurade och får kattungar som dom inte hadde tenkt.

Jag tycker det inte spelar någon roll om du måsta vänta på löptid. Hon borde hellre bli steriliserad

Har du tenkt att avla på hon?

#3: Ja, jag har tänkt att hon skulle få en kull innan jag kastrerar henne. Jag har under mitt liv endast haft hankatter och det skulle vara så roligt att få uppleva en kull.

Är dock något tveksam eftersom jag precis konstaterat att Djurens vänners djurhem här i närheten har 23 kattungar som behöver placeras ut. Kanske borde jag göra en välgärning istället…

Ja, det vore jättefint av dig om du kan hjälpa Djurens Vänners kattungar istället. Det finns tyvärr redan så många hemlösa blandraskattungar (de räknas ju som huskatter då de är utan stamtavla), att det vore bättre att avstå från att ta kull på din huskatthona (hon är jättefin, men ju färre huskatter som föds desto bättre, då det redan är förfärligt många av dem som inte får något hem).

Om du hemskt gärna vill uppleva själva dräktigheten & förlossningen, så kan du även (om du vill & har möjlighet) hjälpa en hemlös dräktig hona, tills dess att hon och kattungarna ska flytta till nya goda hem. Är du intresserad av detta så kan du bl.a. vända dig till KKS (Kattkommando Syd). De behöver alltid hjälp. De har även många kattungar & vuxna katter som behöver tillfälliga eller permanenta hem. www.kks.nu

Lycka till vilket du än väljer av alternativen!

Mvh Nina

#4 Vi har 100 tals hemlösa katter, snälla, sätt inte flera huskatter till liv, när det finns så många, hjälp katthemmen att ta hand om dom som finns redan själv har 3 fd hemlösa

Om du vill uppleva att ha kattungar följa dom från små och allt så tycker jag du ska bli stödfamilj åt en hemlös hona som är dräktig.. då får du vara med hela vägen och uppleva lyckan med kull men du gör samtidigt en mycket stor insats

Jag kan bara skriva att jag har gjort som #7 skriver flera gånger. Det är faktiskt roligt. Och MYCKET givande när ungarna hittar bra hem. Extra givande känns det när honan tyr sig mer och mer till människor. En helt ljuvlig känsla att verkligen hjälpa. /Sylvia

Jaha, nu är saken ur världen. Idag kastrerades Sally så nu kan hon aldrig bli mamma och jag kan inte bli "mormor".

Imorgon ska vi åka till katthemmet och hämta en liten cremetabby kille (ej skogis) som är den sista kvar av sammanlagt 11 ungar som hämtades hos en dam som vansköter sina katter. Ungarna var cirka 7 veckor när de kom till katthemmet i mitten av juli så sista månaden har de fått vara utan sin mamma och nu är han som sagt sist kvar.

Han har behandlats för öronskabb och en skada på en framtå så han har blivit lite skygg av att bli fasthållen mot sin vilja men vi ska gå varsamt fram med honom så att han känner sig trygg.

Åh, så glad jag blir. Ni gör verkligen en välgärning. Tack för att det finns människor som ni! Lycka till med lillkillen, och glöm inte visa upp honom här sedan. /Sylvia

#9, då gjorde du något mycket bra, heder åt dig

Gud vad härligt att ni rädda en liten kille istället.. visa gärna bilder.. jag älskar creme

Hej alla som läst den här tråden. Jag är så krånglig så jag har två medlemsskap här på iFokus; ett för Norsk skogkatt och ett för övriga (fråga mig inte varför). På övriga forum kallar jag mig Falanna och är således den som startade den här tråden (glömde byta användare).

Jag fortsätter därför att skriva vidare som amator_feles:

Fortsättning från #9: Vår lille cremetabby har nu kommit hem till oss. Han är mycket folkskygg och gömmer sig hela tiden. Första tiden hemma höll jag honom emot mig och jag kände att han slappnade av och sov ett par stunder. Maken hade honom liggande på en filt på bröstet och han verkade så avslappnad och trygg - gäspade och sträckte på sig flera gånger. När maken senare satte ner honom framför matskålen gick han fram och luktade på maten, så fräste han till och rusade in och gömde sig under städskåpet. Där fick han vara under natten men med allt han behövde i närheten.

Idag har vi flyttat på honom och hans nödvändigheter till ena sonens rum med lite mer utrymme. Han gömmer sig under sängen men har i skrivande stund både ätit och lekt med en leksaksmus.

Vår "gamla" katt Sally är mycket vaksam mot honom, fräser åt honom och intar jaktposition ibland. Förstår inte det beteendet, han är ju så liten. Hon har själv varit med om samma sak vid 12 veckors ålder och kunde inte vara kvar hos den familjen i mer än två veckor då hon kom till oss.

Han jamar mycket och högt, det är så hjärtskärande att höra. Vi låter honom vara ifred men han ser eller hör oss hela tiden så jag hoppas att han kan känna sig trygg.

Bilden på lille Nelson är inte så bra eftersom han ligger under sängen och jag ligger tre meter bort.

Grattis till en fin kille, nu med hopp i livet! Det kommer inte att dröja länge innan han tyr sig till er. Han är så liten så han kommer att lita på er till 100%. Ge inte upp bara. Och ge honom den tiden som han behöver. Sätt er bredvid sängen och "ät" t ex skinka. Prata med lugn röst och "smaka" på skinkan. Han kommer att bli såå nyfiken. Förr eller senare kommer han närmare. Lägg en bit skinka framför honom, och låt honom sno den utan att det händer något. Nästa steg är att hålla skinkan i handen. Titta inte på honom, och om ni tittar så kisa med ögonen och blinka lugnt, gäspa gärna och vrid bort huvudet samtidigt. Då ger ni intryck av att vara helt ointresserade av honom.

Jag har suttit många timmar på detta viset, och det finns inget så givande som när katten till slut en vacker dag tar skinkan ifrån din hand. Vill du ha fler tips så pm:a mig här på forumet.

Lycka till!! /Sylvia

Grattis till din söta lilla kille, jag älskar hans fina färg. Du måste sätta in fler bilder sedan när han inte är så rädd att det går att få flera bilder. Ska bli roligt att följa honom.

Har redan hunnit ta fler bilder! Maken har lekt med honom med en mus i ett snöre och han lekte säkert en halvtimme. Se'n kom Sally lite för nära och då blev det lite otryggt igen.

/Anna

En till bild…

Sylvia, #14:
vetgirig som jag är har jag naturligtvis redan läst om hur man bäst beter sig mot folkskygga katter, det där med att blinka och gäspa. Däremot var tipset med skinkan bra, det ska jag pröva!

Upp till bevis!

Nu har Lukas (Nelson var inget bra namn) varit hos oss i fyra veckor och då ser det ut så här när katterna vilar.

För en vecka sedan accepterades han av Sally och han mår så bra när de leker. Han är fortfarande lite rädd av sig men vi är försiktiga och varsamma.

/Anna

Vilken mysig bild. Skönt att det går åt rätt håll.