Det spontana jag absolut INTE skuule förbise om jag skaffar en skogis till är: STORLEKEN, PäLSEN och SVANSEN (längden, för kvalitén kan variera beroende av färgen) sen om den råkat begåvats med svag haka osv är mindre viktigt för mig bara profilen och öronen är ok. Hoppas ni förstår vad jag menar…

Jag tycker att temperamentet är jätteviktigt också.

I ärlighetens namn så är ett bra temperament klart viktigare än pälskvalitet i alla fall.den kan man ju fejka med olika preparat men en nervös o elak katt kan man inte göra så mycket åt 

 mamma sa alltid_det går å lägga te men det är svårt a ta bort.

Så sant som det är sagt.

//Maggan

#2 du har alldeles rätt men så långt tänkte jag inte utan jag var helfokuserad på utseendet osv…

Storlek kan man ju aldirg avgöra hur den blir, man kan kolla föräldrar etc men det är ju inte säkert att det slår in iaf,, så det låter jag vara osagt, men visst en stor skogis är ju att föredra.. :-)

Tempramentet talar jag inte heller något om eftersom det är A och O enligt mej, profilen,, nej, pannan, ja (jag har ju gjort det) :-) eftersom där fanns så många andra superkvaliteter såsom storlek, längd, benstomme haka, profil etc,,,

Men sedan är det ju lite svårt att säga,, det skulle jag kunna "plocka" bort men inte det… allt handlar ju trots allt om helheten.. :-) Det ska ju se ut som en skogkatt och inget annat.. :-)

//Linda

Eftersom jag ser avelsarbetet med just norsk skogkatt som ett bevarande av en gammal, naturlig kattras är jag noga med att
dess specifika egenskaper inte förloras på vägen. Därtill handlar
det inte för mig om att inför utställning fixa till detaljer på katten för att få bättre utställningsresultat. Min förhoppning är att få fram
skogkatter med den ypperligt lättskötta dubbelpälsen som en 
skogkatt ska ha. Vad har vi annars för försäljningsargument 
gentemot perser/skogisblandningar? Det är viktigt med rätt pälskvalitet på utställningar men än viktigare i hemmet!
Sällskapsköpare vill inte ha luddtussar som tovar ihop - inte
uppfödare heller ;)

Det första intrycket en skogkatt ger är alltsom oftast huvudet.
Uttryck, öron, linjer/trekantsform samt haka. Det tillsammans med lufsiga tassar och korrekt päls ger för mig mer
(NFO-)känsla än vanvettiga längder/höjd samt svans som
når till nosen. Därmed kan jag leva med lite mediumlång kropp
eller svans på enstaka avelsdjur, men samma svaghet på alla ger inget vidare resultat så vad jag offrar för stunden varierar.
Ser jag på hela gruppen avelsdjur vill jag ha den perfekta
katten ;)

Beror lite på…..Om jag tex tänkt köpa en hane som kan matcha min hona, blir det att titta på hennes starka sidor och utifrån dem kunna tulla på vissa egenskaper. Om honan tex har en fantastisk haka och mycket lång, hög kropp men en profil som inte är helt rak och för små öron, ser jag hellre att de två sistnämda egenskaperna finns starkt hos hanen medan de två tidigare blir ett plus i kanten men inte en nödvändighet.

Spontant? Tja, måste väl bli ngt kortare svans+päls. Möjligen längd på kropp. Men temperament, ögon, öron(spec. placering), profil och haka….nä, det vill jag ha med 

                                               /Monica

Tack för svaren! Alltid intressant att läsa hur andra resonerar i en sån här fråga.

:-) mmm men hehe hur resonerar du själv då?

//Linda

Ja du Linda, själv tycker jag ju också att ett vackert huvud är viktigt och det är något jag kommer att titta lite extra på vid inköp av nästa katt, att det är så korrekt som möjligt. Själv hade jag önskat lite bättre sidolinjer på Tiffy exempelvis, men hon har spikrak profil utan bump eller stop. Hon gör sig förresten inte särskilt bra på bild, utan är mkt. finare i verkligheten. Hon har vissa kvalitéer som jag verkligen tycker om och vill arbeta vidare med. Det som är mindre bra på henne har jag försökt kompensera i val av hane till henne nu och samtidigt bevara och förstärka det som är bra.

Sen tycker jag även att pälskvaliteten är viktig och storleken (där är Tiffy utmärkt på båda delarna). Katten ska gärna vara stor (eller minst medium) men harmonisk. Ett trevligt temperament är självklart också jätteviktigt.

Jag vill helst inte offra något alls , men det är svårt. Har katten nästan allt, så får jag väl stå ut med det fel den har och försöka planera parning utifrån det, så att hanen kan väga upp den bristen. Men jag märker ju hur kräsen och kritisk man börjar bli nu. T.ex. så har majoriteten av skogkatterna lite för rundade öron högst upp, inte många slutar i en spets högst upp men eftersom det är så sällsynt så tycks katterna komma undan med detta "fel" ändå på utställningar, bara de har mkt. annat att komma med. Så även om jag tycker att perfekta öron är jättesnyggt (men ovanligt) så hade jag kanske fått offra det, om resten av öronen  och resten av katten är bra även om det bär mig emot.

Instämmer långt med det som #5 skrev. Om jag förbiser temperament(vilket ju är ytterst viktigt förståss!) och tänker rent tekniskt, så är det för mej just uttrycket, öronen(placering & form), sidolinjerna/ triangeln, profilen  + en bra haka som jag tittar på hos en skogis. 

Angående kropp  så är längd och/eller höjd inte allt i allt, fr.a. om inte huvudet fyller kriterierna. En katt med fint huvud och kraftig kroppsbyggnad men med "bara" medium längder är för mej en "bättre" katt än en med längder, men som är mindre bra i sina detaljer angående t.ex. just huvudet. Fr.a. fel placerade öron och en svag haka är detaljer där jag inte kompromissar. 

Pälskvalite'n är ju förståss mycket viktig, men det kan ju ev. vara svårt att bedöma hur en kattunges päls kommer att bli när katten blir äldre. Därtill så kan ju  pälskvalite'n i viss mån variera med färgen också. Är nog lyckligt lottad, då alla våra katter har en fin pälskvalite' ;-)  Däremot kan jag leva med en svans som är ett gränsfall. Men, man vill ju förståss ha den "perfekta" katten…