Jag tror inte katter kan få anorexia men däremot är vissa väldigt "tunna " livet igenom. Det kan nog bero på flera orsaker mag/tarm åkommor, dålig ämnesomsättning, foderallergi eller helt enkels bara kräsenhet. Vi har en hona som vägrar gå upp i vikt även om vi lockar henne med godbitar så smakar hon bara lite och bryr sig sedan inte.

/Johan S*Offsides

Nej det är nog ett mänskligt fenomen det där:)

Jag har ingen erfarenhet om katter kan få anorexi . Alla är ju inte matvrak det + en tunn benstomme blir inga stora katter. Men sen har jag hört att efter andra dräktigheten blir Honorna grövre . Och det har stämt på min Tindra. Efter första dräktigheten blev hon tunn men efter den andra blev hon superstor och väldigt fin.

/ Theresa

jag vet ärligt inte, men min väninnas kattfröken har svält sig själv..

så mycket möjligt att det faktiskt existerar, även om det kanske inte riktigt funkar på exakt samma vis som hos människor..

Jag vet inte men hundar kan i alla fall få ngt liknande.

Vad jag har hört så kan katter få anorexi-liknande symtom, dvs som de fått i sig för lite mat/näring så kan de fastna i ett stört beteende och inte äta när de är hungriga.

Jag tror att om en katt inte äter som den skall eller av någon annan anledning inte går upp i vikt så att det syns att katten är mager, är det viktigt att utreda orsaken. Men att det skulle heta katt anorexi har jag inte hört, än sä länge i alla fall. Monica

Jag har hört talas om uppfödare som påstår att katter kan få anorexia och jag blir faktiskt heligt förbannad när jag hör sådana påstående! Visst kan vissa katter förbli smala och kanske matvägra. MEN då är det andra orsaker som ligger bakom. Katter kan inte få anorexia! Har ni någonsin sett er katt spegla sig och tyckt att den är för tjock. Jag tycker det är livsfarligt att sätta mänskliga värderingar på våra djur. Som sagt anorexia är ett problem som startar med mänsklig bantning och sen urartar det till en mani och en snedvriden kroppsuppfattning. Men vi får inte sätta dessa mänskliga åkommor på våra djur för då tror jag vi är ute på djupt vatten.

Nästa gång katten spyr så kanske det kan vara bullemi… Eller?

/Camilla

# 8 Det var bra skrivet! Tyvärr är det så att vissa människor tenderar att lägga mänskliga värderingar på våra husdjur… katter, hundar mm. Men jag tror att det beror på okunskap helt enkelt.
För att våra älskade fyrbenta vänner ska få det så bra som möjligt är det bra om vi kan dela med oss av våra egna kunskaper, man blir aldrig fullärd, som tur är  Monica

Tack för era svar. /Ann.

Det var dock inte personliga värderingar jag skrev om, utan kommentar från veterinär angående kattunge som tappat matlusten och behövde 'påminnas' om att äta ordentligt. Det menas naturligtvis inte att det är mänsklig anorexi, utan något som kan liknas vid bara för att ge en förklaring som anknyter till något begrepp vi är mer vana vid.

Håller med om att man inte ska förmänskliga katter och deras egenheter på något sätt.

#8 Jag menade inte heller anorexia i ordets egentliga bemärkelse utan mera som #11 förklarar det med kattunge/katt som tappat matlusten och behöver påminnas att äta för att inte helt tappa bort ätandet.

#4 Vill du berätta vad som hände med din väninnas katt?

/Ann.

#11 Jag syftade i alla fall inte att någon i tråden har förmänskligat djur utan bara rent allmänt!

Mig veterligen är det fortfarande inte fastställt varför endel människor får anorexi, därför kan man inte veta om det skulle vara speglar och fixering som är anledningen till sjukdomen. Det kan lika gärna vara något i kroppen som inte stämmer. Samma gäller homosexualitet (som visserligen inte är sjukdom) men man vet inte orsaken. Många tenderar att tro att detta också är ett fenomen som bara finns bland människor, men så är inte fallet. Även människor är djur och sådant som dyker upp hos människor kan också finnas hos andra djur.

#14 Det finns en hel del likheter mellan människor som lider av anorexi men om det skulle räcka till att fastställa orsaken till varför vissa individer drabbas av anorexi vet jag faktist inte!

Att det skulle vara vissa "sorters" människor som drabbas av en speciell sjukdom tror inte jag mycket på. Förr var både magsår och fibromyalgi psykiskt och drabbade alltså en "viss sorts" människor. Även hjärtattack har berott på stress och på att man tillhör en "viss kategori". Speciellt intressant att påstå sådant är det när det är kvinnor som är de som mest drabbas av en sjukdom. Likheterna mellan de som drabbas av anorexi som spegling och matvägran är ju snarast ett symtom på sjukdomen och inte att alla som drabbas är likadana, då gör man det enkelt för sig.

#11 Precis så har jag också haft det, jag är förövrigt "väninnan" som Malin1 pratar om (tror jag).

 Min Vilja är en vad veterinären kallar Anorektisk typ av katt. Hon gillar helt enkelt inte mat, hon upplever troligen inte den kicken som man som normal får av mat (serotonin(lyckohormon) i hjärnan). Så hon äter så hon håller sig vid liv men inte så mycket mer och det resulterar i att när hon mår dåligt av en eller annan orsak så slutar hon äta helt.

Vilja slutade äta i samband med en förlossningsdepression. Jag matade henne med tesked för att locka henne till att äta själv, men det gick inte så jag fick tvångsmata. Och Vilja är en ganska stor katt (inte stor skogis) men hon bör väl minst väga 4kg, alltså MINST. Hon har aldrig vägt mer än 3,5…

Men då gick hon ner till 2,5kg, och var nära döden. Pga att hon svultit sig själv till det. Trots mina tvångsmatnings försök. Tack o lov för en förstående veterinär så klarade vi livet på henne, hon väger nu 3,5kg och mår bra igen. Hon har fått bestående njurskador och även leverskador men hon mår bra!

Jag har själv lidit av anorexia jag är absolut ingen som tar lätt på det ordet. Men Vilja kan lättast beskrivas som just en katt med anorektiska drag.

Inte heller för mig så handlade det om att spegla mig o försöka bli smal. Jag sörjde mig till min anorexia, precis som Vilja. Helt enkelt tappade intresset för mat för en längre period och det leder till förstörda hunger känslor mm.

Vilja och jag är väldigt lika trots att jag idag är överviktig och kämpar emot kilona och Vilja fortfarande är underviktig.

Nej jag förmänskligar henne inte, däremot så förstår jag hennes reaktioner iom att jag själv varit där. Om man inte blir hungrig utan snarare illamående av mat tja då vill man inte ha…

# 16 Läs vad jag skriver och dra inte förhastade slutsatser, tack!
Jag skriver inte att anorexi skulle drabba vissa sortens människor, som du påstår att jag gör?!. Jag gillar inte att bli påhoppad på det här viset, känns trist när man bara vill dela med sig av egna kunskaper.
Det verkar vara ett känsligt ämne för dig så kontakta mig privat istället, det är viktigt att tråden inte spårar ur….

En liten förklaring är dock ändå på sin plats om det är så att jag varit otydlig… jag menade att det finns en hel del likheter bland  bakomliggande orsaker till anorexi.

Ja, både katter, människor och andra djur kan drabbas av ANOREXIA om man syftar till ordet i dess riktiga bemärkelse, direkt översatt från engelska ungefär aptitlöshet el. förlorad känsla för lusten att äta (eng. decreased sensation of appetite).

Idag är ordet ANOREXIA dock allmänt vedertaget som förkortning för sjukdomen ANOREXIA NERVOSA (nervös aptitlöshet) och de är den sjukdom #8 syftar till. 

Inom bl a veterinärmedicinen används ordet ANOREXIA för sin egentliga betydelse vilket kan leda till förvirring och feltolkningar men som alltså enbart uttrycker att djuret p gr av någon sjukdom/annan orsak inte äter som de ska. 

Ett ex. på en sådan sjukdom inte helt ovanlig sjukdom hos katt är njurinsufficiens el. njursvikt.

En katt som inte äter och börjar avmagra bör undersökas av veterinär.

# 17 Tack och lov att du fick ordning på din katt!

Modigt av dig att berätta så personligt, tack för att du vill dela med dig! Kram Monica

Tack Marie för din berättelse… Min fråga bottnar sig i att jag just nu sitter i en fruktansvärd situation. En av mina kattungar som nu är 15 veckor har slutat äta helt. Detta skedde i samband med andra vaccinationen för drygt en vecka sedan. Jag tvångsmatar henne sedan dess, dygnet runt. Hon ökar lite i vikt efter varje mattillfälle, men tills nästa gång tappar hon oftast allt hon gått upp + lite till. Hon borde väga ungefär tre ggr så mycket som hon gör… Hon har fått pencillin och även en injektion av b-vitamin. Veterinären hittar inget fel på henne. I förrgår åt hon 2 tuggor av gourmet gold blötmat och jag rusade såklart och köpte en hel låda av samma sort men hon har inte velat ha mer. Igår smakade hon en-två tuggor av köttfärs men det var allt. Pyttelite vatten dricker hon själv ibland. Jag vet inte vad jag ska göra… Hur länge orkar hon? Tar hon skada inuti av detta svältande? Om det vänder; kommer hon att bli helt återställd? Just nu känns det bara så hopplöst…

Jag är alltid helt öppen vad gäller min uppfödning, jag har valt den taktiken efter att jag har fått höra alldeles för mycket skitsnack.

Jag har inget att dölja, allas katter blir sjuka… Katter dör, tyvärr i förtid ibland osv. Detta är liksom sånt man drabba av, men ingen törs prata om. Min Vilja är en olycksfågel, det har säkert att göra med hennes mat problem.

Men mina erfarenheter kanske kan hjälpa någon annan, och det är för mig en drivkraft att verkligen våga berätta.

Jag har precis haft min 4 kull, och jag är en ny uppfödare, men känner att jag lär mig bäst av andras erfarenheter.  Så mina erfarenheter finns samlade på min hemsida (så fort jag orkar eller förmår mig skriva om dem). www.forrestfruits.se

#18 Jag har inte hoppat på dig. Jag tolkade ditt inlägg som så och svarade efter hur jag tolkade det, men allt kan bli fel när man skriver och inte ser kroppspråk m.m. Men påhoppad behöver du verkligen inte känna dig.

#19 Anorexi är också ett korrekt ord, används inte minst av sjukvårdsupplysningen: http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?CategoryID=17743

#21

Tja bland det först som händer vid svält är att levern tar stryk. Testa med allt vad gäller mat, även sånt som kanske inte är det nyttigaste, vad som helst som ökar intresset för mat kan öra att det vänder. För Vilja handlade det om låglaktos grädde blandat med äggula. För Vilja vände allt när vi kastrerade henne, nu säger jag inte att det är en lösning i detta fallet.

Men man måste vända spiralen, jag har tvingat Vilja i jag vet inte hur många burkar a/d. Och blandat ut det med ägg (och så tröttnade hon på det….) och sedan laktosfri grädde (och så tröttnade hon på det…) och sen med laktos fri mjölk (ja samma här) och sen med smält smör (tja du vet…) Och så har jag fortsatt. Man kan inte ge upp hoppet innan det istortsett inte finns kvar.

Veterinären gav Vilja 2v efter kasteringen för att hennes humör skulle vända, och Vilja är en fighter! Hon "vaknade" från depressionen på dygn 13, dygn 14 hade vi en tid för avlivning….

Nu har jag världens underbaraste Diva kvar i livet. Hon är oerhört vacker (och medveten om det) och jag kommer fira hennes 1 års dag på "livet som kastrat-levande igen" på utställning i Eskilstuna.

Hon är en underbar personlighet, även om jag vet att hon inte kommer bli en gammal katt så vet jag att hon mår bra nu. Och ärligt talat så är jag såååå glad för varje dag jag får med henne. Varje dag är en gåva (ja jag vet klyscha….) men det känns så!!!

# 22 bedårande vacker katt din Vilja!
Visst är det så att många inte vågar prata om och när de drabbas av tex sjukdomar eller annat som man kan upplevas som negativt. Hoppas att du orkar skriva för det behövs människor som du som vågar dela med sig av sina erfarenheter och på ett så ärligt sätt. Det kanske kan hjälpa andra att öppna sig?

#21 Ann, så tråkigt! Jag hoppas att det vänder…

# 23 Ja, idag är de allmänt vedertaget för sjukdomen Anorexia Nervosa vilket gör att när ordet anorexia används enbart för sin betydelse leder till feltolkningar. De e ju de jag skriver.

#23 oki

#24 Tack för dina tips, men det känns som att jag har provat allt jag kan komma på… Hon äter ingenting, absolut ingenting själv, förutom de små tuggorna igår och i förrgår som jag berättade om. Det är att bända upp munnen och tvinga in mat som gäller just nu, för att hålla henne vid liv…

#25 Det önskar jag oxå Monica…

Håller alla tummar jag kan för din bebbe!!!

Jag förstår såååå dina känslor, vill skicka en stoooor kram och hoppas att det vänder snart!!!

#21 Har vetr. tagit blodprover,magundersökningar?

Om inte så kontakta en annan vetr.

Det finns vissa raser som äter sämre än andra men det brukar inte gäller katter. En kattunge på 15 veckor slutar inte äta utan orsak.

Minns ni min lilla Astra jag tog hem vanvårdad.Jag kämpade med henne i 2 mån.Vikten gick upp och ner och till sist slocknade glöden i hennes ögon.Hela hennes tarmpaket var förstört p.g.a vanvården.

Nu säger jag inte att så är fallet med din kattunge men jag hade kontaktat en annan vetr. om jag var som du.

i Hbg har vi en kattspecialist det bör finnas uppåt landet med.

Hoppas den lilla frisknar till snart.

#21Hurr har de gått för den lilla?