Inavelsgraden
Hej! Jag läste här i en annan tråd att inavelsgraden skulle vara mellan 1-2% Minst på 9 generationer? Hon menar väl max, eller? Jag är helt novis på området. Är det inte svårt att få ned den så lågt? Har kikat runt lite på stamtavlor och man kan ju enkelt se att vissa hanar är klart favoriserade. har testat lite honor och hanar på Pawpeds men tycker det verkar svårt att få ned % under 2! Det ligger oftast strax över 2-2,5% på 9 generationer. Är det alltså fel att avla på dessa katter? Är det en orimligt hög %?

Jag tycker inte det. Jag ser gärna att det blir under 3% på 9 gen men har inga problem med högre procent om jag tror det är en vädligt bra parning.
Är det ingen mer som har åsikter om detta? Eller håller alla med Seerath idag?
förstår att frågan är lite känslig Men viktig för oss nybörjare.

Jag har läst mycket i frågan och jag har själv kollat runt, jag ser det som att jag vill helst ha 0% på 6 gen men det SKA vara 0% på 5 generationer. Jag kan ju bara prata för mej själv i frågan.
Jag vill oxå ha under 3 helst på 9 gen men jag vill framförallt ha under 4% på totalen. Ibland kan det kanske inte undgp att det blir något högre någonstans,, men det SKA som sagt iaf vara 0% på 5 gen.
Min åsikt. :-)

Hej!
Själv har jag inga problem med en liten grad av inavel, det beror helt på vilka katter som dubblas… Att dubbla en katt med kända problem i en stamtavlas fem första led är väl inget att rekommendera. Personligen tycker jag att man ska lära känna katterna som finns i stamtavlan o inte stirra sig blind på inavelsgrader.. ;o) Genom att läsa o lära och träffa de katter som finns i stamtavlan så får man en ganska god bild av vad som ligger bakom ens egen katt och vad man vill jobba vidare med…
mvh Malin

Ps Inavelsgraden är ju av allra största vikt de fem främsta generationerna. Så det är ju den graden av inavel som egentligen betyder något om man ska följa genetikernas råd… Ds

All inavel, även det som vissa i fint tal kallar "linjeavel" innebär att man riskerar att dubbla recessiva "sjukdoms gener". Så länge man inte vet och
kan något om katterna i stamtavlan, så blir självklart risken större. Om man avlat på vissa katter i flertal generationer så har man en större insikt och kunskap om vissa linjer, vilket gör att vissa törs sig på en låg grad av inavel.
Man hör ofta att man bör hålla sig till en viss procent, personligen anser jag att ju mindre man vet och kan om katterna man tänker korsa, ju mindre inavelsgrad bör man hålla sig till.
Mitt råd till någon som är ny är att börja med att köpa avkomma från någon som är kunnig och har avlat i några generationer på samma "linjer". Se till att den du köper din katt av är en person som är villig att dela med sig av sin kunskap och inte bara "styra" din planerade avel. Börja med att avla på det som din "guru" rekommenderar, ta sedan lärdom av detta.
Köp inte flera katter i början, för när du väl kommit på vad du själv vill ha och rikta in din avel på, det är DÅ du behöver börja kika efter dina nya avelsdjur. Fördelen när du tar dina första kullar på en katt som kommer från en uppfödare som avlat på samma linjer, är att uppfödaren kan snabbt tala om för dig vad din honkatt har lämnat ifrån sig i aveln och vad du behöver för kompletteringar från anen. En STARK honkatt ur en genomsnittligt bra och rastypisk kull, är extremt mycket bättre i avel än en utställningsstjärna
ur en kull med variation i kvalitet.
Lycka till

Mycket bra skrivet Barbro!

Jag är ju helt grön på området, men man har ju alltid hört att inavel inte alls är bra. Men när man tittar runt på raskatter på nätet så kan man ju hitta en del skrämmande stamtavlor. Jag har till exempel hittat en raskatt som har massor med meriter hans inavelsgrad är 12,9 % på 5 generationer och 15,2 % på 9 generationer. Katten är av annan ras än den som diskuteras här, men vill gärna veta vad ni tycker om dessa siffror. Jag tycker de är skrämmande och i stamtavlan ser man att det är många katter som återkommer. Det är väl inte bara norsk skogkatt som kan fara illa av inavel, det borde väl gälla andra kattraser också eller?

#8 Jag har en känsla av att jag vet åtminstone vilken ras du syftar på och tror mig också veta vilken katt du menar. Visst, om det nu är han, är han jättesnygg men det förstör ju avelsbasen fullständigt, speciellt när det är så få avelshanar som lånas ut av rasen du troligen syftar på…. Jättetrist när man "kör järnet" med en hane och lånar ut honom till alla som frågar. Man kan fråga vilket ansvar man har för rasens utveckling då?
/Lena

Rockringen skriver (förlåt att jag kopierar)
"Man hör ofta att man bör hålla sig till en viss procent"
Så nu undrar jag vad det kommer ifrån. Varför ska man hålla sig på en viss procents inavel? Varför ska man ha inavel i katterna?? Verkar för mig lite underligt, så förklara gärna. /Sylvia
Hade tidigare oxå hört att man skulle ha 0% i 5:e generationen Men jag blev konfunderad då amber diskussionen dök upp då det var 3% på 9:e generationen och den borde vara nere på 1-2%.
#6
Tack Rockringen för att du förtydligade detta för mig. Tror dock det är svårt att just hitta en mentor som är redo och har tid att bemöda sig. Trevliga uppfödare finns det ju alltid!
PS Cajsa-Stina har fantastiska avkommor temperamentsmässigt. Var ute och kikade på ett katteri i närheten katteriet har en hona som är 2 eller 3 generationer(tror jag det var)från henne. Vilken underbar Katt!

Cajsa-Stina finns i min Jonnas stamtavla också. Hon är mamma till Jonnas morfar.
#11
Jag hoppas verkligen att de flesta uppfödare som har hållit på ett tag, är villiga att vara mentorer!
Har man inte intresse eller viljan att hjälpa nya uppfödare ska man nog ifrågasätta sin uppfödarroll. Det är ju för rasens bästa vi bör dela med oss av våra kunskaper och ideer.
Dessutom är det otroligt givande för en själv!
Man lär sig massor genom att bli ifrågasatt och prata om sina tankar ang. avel osv.
Leta dig vidare till du hittar en person som kan bli din mentor.
Kan bara inte tror att det inte skulle finnas…
/Kattis

#9 Precis! Jag undrar också på vilket sätt man tar ansvar för rasen och katternas hälsa genom att låna ut till alla och dessutom köra på inavel. Syftet är ju då knappast rasens bästa, utan att avla så man kan få så många meriter som möjligt. Tyvärr är det nog inte bara i detta fall som sådant sker.

#10 Om vi ser till avel, så måste många inavla för att kunna avla över huvudtaget, detta beror ju på hur stor population n ras består av. På hund t.ex har man ett program som räknar ut vilken inavelsgrad man ska hålla sig under beroende å vilken ras man avlar. Detta är anledningen till att det finns en viss inavelgrad som är ok på vissa raser, det fungerar elt enkelt inte att avla annars. Anledningen till att man beräknar i olika generationer, beror på olika förutsättningar.
Om man gör en stamtavla som sträcker sig ända tillbaka till noviserna, så skulle många katter i den stamtavlan vara besläktade och inavelsgraden blir ganska hög. Om man jämför den stamtavlan med en katt som endast finns några generationer tillbaka så verkar den sistnämnda katten mindre inavlad i jämförelse med den första, vilket då kan ero på att den kattens stamtavla innehåller färre generationer.Man måste därför ta i beaktning hur många generationer det finns registrerade katter för att kunna öra en jämförelse. Jag har sett de som räknat ut inaveln på pawpeds där vissa katter inte ens finns med i 4-5 generation, men ändå har de lyckats räkna ut en inavelsgrad på 6-7 generationer…
Personligen använder jag en viss inavel ibland, detta för att förstärka vissa egenskaper, såsom tex kroppsstorlek och ett visst uttryck. Jag är i dessa fall fullt medveten om att jag genom denna inavel äen förstärker om katterna bär på en negativ egenskap eller sjukdom, därför är det extremt viktigt att
lära sig stamtavlor och studera olika linjers utveckling under en längre tid.

#11 Amber är ett problem eftersom många (inte alla) avlar för att få fram den
speciella färgen. Eftersom den nedärvs som den gör uppkommer en hög inavelsgrad. stället för att para ut på dessa linjer och få en bredare bas, så har många bråttom för att få avkommor i just den färgen. Tragiskt och mycket trist för de som har avlat sunt och vettigt i flera gnerationer med dessa färger.
Stort tack för berömmet om Cajsa-Stina, hon är den honkatt som påverkat mitt avelsarbete mest avalla. Önskar att alla någon gång skulle få möjligheten att få en sån honkatt i sitt avelsarbete. En extremt bra mamma, sunda jämna avkommor med supertemperament som fortfarande är hårdvaluta överallt. Jag hör än idag att fplk i Sverige får kattungeköpare från Tyskland t.ex bara för att Cajsa-Stina ligger i stamtavlan.
Det blev lite "stolt skryt" här nu, men det är sånt som gör att man tycker det är roligt att hålla på.Tyvärr gick hon själv bort för tidigt och jag saknar henne enormt, men jag får glädjas åt alla hennes barn, barn-barn, barn-barns-barn osv 

#15 Ja, så långt är jag med i det du säger. Jag har själv gjort min första parning och jag försökte då hålla nera inavelsgraden eftersom jag inte har någon erfarenhet varken om uppfödning av katter eller av vad min hona ger vidare. Min fråga är i så fall om jag tänkt rätt när jag hållit nere inavelngraden så. Min hona har många kända katter i sin stamtavla och har därför varit svår att hitta en partner till som jag ansett både stämmer med hennes stamtavla och som även kompletterar henne på andra vis. På den parningen har jag 0% på 6 generationer. Och 1,57% på 9 generationer. Komplett stamtavla 2,98%. Vore tacksam för ett svar ifrån dig Barbro eftersom jag tycker du ger så raka lättförståliga svar. Det går även bra att pm:a mig om du hellre vill det. Tack! /Sylvia

#17 Det låter som du tänkt rätt, däremot kan jag inte uttala mig så mycket, för din stamtavla ligger inte på hemsidan


#18 Jag har pm:at dig istället. /Sylvia
Jag sa inte at den skulle vara men:
at den borde ligga på minst 1 - 2 %
Men här tenkte jag ju på två amberkatter som parrade och då blir ju graden ännu större då amber katter har ganska lika stamtavlor ( om jag har förstått rätt