08. Skogkattens hälsa

Är det något fel?

2016-01-08 01:07 #0 av: skylar

Eller är det bara jag som kan tänkas vara paranoid?

Jag har en liten skogisflicka som nu är 23 veckor gammal. Hon har under nästan hela sin uppväxt varit påtagligt mindre än sina kullsyskon, och i dagsläget så väger hon 2000 gram, vilket jag själv anser vara alldeles för lite! Hon har tillgång till torrfoder dygnet runt och får blötmat ett par gånger om dagen. Aptiten är allt som oftast bra. Hon är alltså väldigt liten till växten, och vid besiktning påpekade vet att hon var liten/tunn, men gick igenom utan några (andra) anmärkningar.

Jag upplever också att hon kissar rätt så mycket. Jag kan för tillfället inte räkna exakt antal (tillfällig kattkompis), men skulle uppskatta att hon är uppe i sju stora klumpar kiss om dagen, vilket känns lite väl mycket.

Hon luktar även riktigt illa i munnen. Hon har just gått igenom lite tappning av mjölktänder, så det var vad jag antog att det berodde på i början. Men nu har hon luktat illa så pass länge att det känns som att det måste bero på något annat?

Allt det här, samt en (enligt mig) lite känslig mage, gör mig rädd att det ska vara något fel på henne.

Jag vet att jag är väldigt hypokondrisk över min lilla flicka. Hon verkar ju egentligen må väldigt bra - hon är busig, social, gosig som attan och ett riktigt yrväder ibland! Modig och framåt och så otroligt vacker. Hon ser inte sjuk ut. Men jag blir ändå orolig. Jag är så himla rädd att något ska vara fel.

Är det befogat att ta henne till veterinären och kolla upp det här? Eller är det jag beskriver egentligen helt normalt?

Och snälla, säg inte att jag är en dålig kattägare som inte har tagit henne till veterinären ännu. Jag älskar denna katt över allt annat på jorden och mitt hjärta vill ta henne till en veterinär om hon så bara snubblar över ett sandkorn. Men jag vet också att jag kan oroa mig för saker i onödan.

Tack på förhand,

skylar

Anmäl
2016-01-08 06:23 #1 av: Therese

Två kilo kattunge tycker inte jag är så lite, men jag har inte känt på henne heller, det gör ju mycket. Jag tycker att min tjej på 4.8kg är tunn men hon har ökat mer i vikt nu sen hon blev kastrerad, ett kg ungefär på två-tre månader (är för trött och förkyld för att komma ihåg exakt). Min Zelda var en av de största i kullen men hon har alltid varit tunn, 3.8 kg låg hon på i ett halvår tills hon kastrerades.

Jag tror inte att du behöver vara orolig. Gällande dålig lukt ur munnen, det kan ju vara att hon tappar tänder, men det kan också bero på tandsten eller tandköttsinflammation. Kolla så att tandköttet inte är rosa och att tänderna är vita och fina. Det kan även bero på fodret, vad äter hon idag?

Angående kisseriet vet jag inte. Är du osäker så är det klart att du bör ta en veterinär kolla, ä r hon frisk så lugnar det ju dina nerver i alla fall :)

Anmäl
2016-01-08 11:01 #2 av: OberonsMatte

Eftersom hon alltid varit liten till växten låter det inte onormalt att hon väger 2 kg vid 23 veckors ålder. Jämför med den här tillväxtkurvan för normal kattungetillväxt (ej rasspecifik) : http://migrated.ifokus.se/uploads/b77/b7724c2ed36e548ce1796ac31c55af29/kittengrowthchart-pdf.pdf

Att hon luktar illa ur munnen i den åldern är inte heller något onormalt.

En bra tumregel är att titta på kattens allmäntillstånd. Är hon pigg och glad, äter och bajsar normalt och ser frisk ut, är hon förmodligen också frisk.


Anmäl
2016-01-23 18:12 #3 av: Therese

#0 Hur går det för er?

Anmäl
2016-01-28 23:34 #4 av: skylar

Tack för era svar, och förlåt för att jag inte har svarat tidigare!

Jag kände mig lugnad av era svar, även om jag fortfarande inte är nöjd med hennes vikt. Hon har nu precis passerat 6 månader och väger cirka 2250 gram. Enligt tillväxtkurvan jag blev länkad till ska hon ligga okej till, men jag tycker ändå det känns underligt. Men hon äter med god aptit, är mycket tillgiven och kelen, samt busar så som bara en kattunge kan.

Lukten i munnen är bättre och hon kissar som hon ska. Tyvärr är hon fortfarande svårbalanserad i magen, vilket innebär att jag ofta får hjälpa till att göra rent då det fastnar i pälsen. :(

Ikväll har jag även lagt märke till en liten fläck som uppkommit ovanför hennes öga. Det ser ut som en leverfläck, men jag har aldrig sett den förut. Någon som har erfarenhet av det?

Tanken är att jag ska kastrera henne snart. Kanske ska jag be vet att ta en lite extra koll på henne bara för att lugna mina nerver.

Anmäl
2016-01-29 08:59 #5 av: SFalkbring

Spontant låter det ju som att hon mår rätt bra :) Men ska hon ändå till veterinären för kastrering så passa på och fråga om det du är orolig för, så kan du säkert få en extra koll och lite tips och råd. Och kan förhoppningsvis bli lite lugnad :)

Anmäl
2017-11-21 20:45 #6 av: skylar

Jag tänkte att jag skulle uppdatera så här nästan två år senare och berätta hur saker och ting utvecklade sig för min lilla katt. Det kan ju alltid vara intressant för någon i liknande sits, eller för någon som har tingat/köpt en kattunge som är mindre än kullsyskonen och är orolig.

Tyvärr var det trots allt inte så bra med min lilla katt, trots allt. :(

I oktober 2016 fick hon en plötslig urinvägsinfektion, vilket ju såklart är ovanligt för en 15 månader gammal katt. På grund av detta rekommenderade veterinären ett ultraljud om UVIn kom tillbaka i framtiden. Katten fick antibiotika och tillfrisknade.

I januari 2017 kom urinvägsinfektionen tillbaka, och jag bokade in ett besök på ultraljud för att kolla så att allting såg rätt ut där inne. Det gjorde det ju såklart inte. :( Hennes njurar hade kroniska förändringar, där ena njuren (även med akuta förändringar) var hälften så stor som en frisk njure. Som 1 1/2 år gammal hade min lilla katt alltså kronisk njursvikt.

Den svårbalanserade magen visade sig bero på (obehandlingsbara) parasiter/virus - cryptosporidium och coronavirus (konstaterades våren 2016). Ultraljud (när njurarna kollades) visade en överaktiv tarm. Som liten hade hon väldigt lös avföring, som vuxen har den varit lite för hård.

Under resans gång har vi även haft lite andra problem, som t.ex. inflammerat tandkött och ett svårläkt sår.

Kattens njurvärden är för tillfället bättre än vad de någonsin varit, men kattens vikt är ett problem. Hon gick fint upp i vikt när vi först började med njurkost, och ett tag låg hon på hela 4.3 kg! Sedan har vikten trappat ner igen, med ett plötsligt skutt ner i våras, och sedan har det långsamt fortsatt trippa ner. Tyvärr tröttnar hon fort på all mat, så vi har hunnit gå igenom många varianter av torrfoder och blötmat dessa månader... Just nu försöker vi med ett specialfoder från RC som är inriktat på njurar och allergi. Det verkar fungera bra för magen i alla fall, för avföringen har finare konsistens nu än kanske någonsin tidigare. Förhoppningsvis håller det i sig, och den lilla pinglan kan gå upp i vikt igen. Jag väntar just nu på telefonsamtal från vet för att diskutera nästa steg om detta fodret inte hjälper med vikten.

Genom hela den här långa och dyra historien (tacka vet jag försäkring!) så har min katt ändå varit en solstråle! Hon är så pigg och glad och lätthanterlig. Hon älskar att klättra och hoppa och busa, men är även extremt gosig och tycker att det är jättemysigt att bli kammad. Hon beter sig alltså friskt, och mår bra. Så länge hon har det så så fortsätter vi kämpa. <3

Jag har dock lärt mig min läxa. Inför nästa kattköp så blir det INTE minstingen i kullen. Även om jag älskar min katt oändligt mycket och inte ångrar en sekund med henne, så vill jag inte behöva gå igenom en liknande resa igen med dessa hälsoproblem. Det tär enormt på en känslomässigt.

Anmäl
2017-12-16 19:25 #7 av: Therese

Tack för att du delar med dig! Beklagar allt ni varit med om :(

Anmäl
2017-12-26 16:10 #8 av: skylar

Nu är det lite över en vecka sedan min älskade lilla katt fick somna in. :'(

Strax efter att jag skrivit det förra inlägget så drabbades hon än en gång av en urinvägsinfektion. Nu hade bakterierna blivit resistenta mot de flesta sorters antibiotika. Hon fick en antibiotika som hon tyvärr inte mådde så bra av, och hon började dra sig undan och slutade äta.

Hoppet som fanns för min katt var att hon först skulle läggas in tills hon återfick aptiten (en enorm stress för henne), för att sedan behandlas med ett sista-utvägen-antibiotika (utvecklas resistens mot det så finns det ingen antibiotika kvar), och slutligen skulle hon behöva operera bort sin sjukaste njure, som vet bedömde var orsaken till hennes återkommande UVI. Om hon överlevde allt detta, så skulle hon ändå leva ett sjukt liv efteråt, eftersom den andra njuren ändå var sjuk och hon hade en del andra problem också.

Så jag var tvungen att ta det svåraste beslutet och låta min lilla katt vandra vidare. Jag kunde inte låta henne lida bara för att jag var för självisk för att säga stopp. Det gör så fruktansvärt ont, och jag saknar henne oändligt. En del av mig har nog fortfarande inte förstått att hon är borta.

Vila i frid, älskade lilla Luna. <3

Anmäl
2017-12-27 20:45 #9 av: Pia-69

Beklagar sorgen, kram, kram! 😢❤😻

Cats are like Potato Chips, You can't just have one!
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.