# Är det för enkelt att bli uppfödare? Author: [Borttaget] Efter att ha läst trådar som handlat om att det är svårt att sälja kattungar, dumpning av priser m m har jag börjat fundera över det där med att vara uppfödare. Är det helt enkelt för lätt att bli uppfödare i dag? På SVERAKs hemsida, under fliken "Som kattuppfödare...", står bl a följande att läsa: _Som uppfödare åtar man sig ett avelsmässigt ansvar gentemot rasen och kunskaper krävs i kattens skötsel, genetik och ärftlighetslära, sjukdomar, rasstandard, avel, ansvar mot kattungeköparen samt kunskap om FIFes och SVERAKs stadgar och regler och en del av de svenska lagarna._ _Uppfödning handlar inte om att reproducera katter. Målsättningen är rastypiska, friska och sunda katter, fria från defekter och med god mentalitet. Det är enligt svensk lag förbjudet att avla på djur med ärftliga defekter._ Enligt min åsikt påtar man sig ett stort ansvar om man vill bli uppfödare. I dag räcker det dock i princip med att man skaffar en hona och en hane och sedan är det bara att sätta igång med uppfödningen. Från SVERAKs sida krävs det (från 1/1 2008) visserligen stamnamn efter en kull, men sedan är det upp till var och en att skaffa sig de kunskaper som krävs. Vem kollar att en parning verkligen syftar till att föra rasen framåt och hur? Ansvaret ligger givetvis hos uppfödaren, men hur många fall finns det inte där denne har saknat tillräckliga kunskaper om rasen och parat sina katter för att de t ex "är så gulliga"? Om man vill ta fler än två kullar per år och/eller har fler än nio katter så är det hos kommunen som man söker tillstånd. Kommunen bryr sig emellertid inte om huruvida det aktuella katteriet strävar efter att föra en ras framåt eller inte. Kanske skulle uppfödare som vill ta fler än två kullar per år även kunna lämna in någon form av ansökan till SVERAK, med åtföljande motivering. Hur en sådan ansökan skulle kunna se ut tåls dock att tänka på. Jag vet att en diplomering av uppfödare är på gång inom SVERAK, vilket jag tycker är bra, men jag skulle gärna vilja ha fler förslag på vad ni anser att vi kan göra för att minska den överproduktion som tycks råda samt för att främja aveln av rastypiska och sunda skogisar. ## Comment 1 Author: Sagolika Att ha genomgått någon typ av uppfödarutbildning innan man blir uppfödare samt har hjälp av en duktig mentor (eller flera) vore nog ingen dum idé, samt överhuvudtaget ett gott samarbete uppfödare emellan. Att man hjälps åt istället för att motarbeta varandra. Eventuellt skulle det kanske även behöva införas någon form av begränsning för antalet kullar per uppfödare tills det blir mer balans på tillgång och efterfrågan, men det där är en känslig fråga. Dumpade priser är definitivt inte bra för rasen. Hade det blivit så att antalet kullar var färre, kvalitén på kattungarna riktigt hög (idag är den minst sagt blandad, det vet vi alla) och priserna högre (de borde ligga på åtminstone 5500-6000 kronor per skogkatt, som många andra raskatter kostar), så vore nog mycket vunnet, tror jag. Jag kan bara se till mig själv. Jag visste alldeles för lite när jag började med detta. För mig hade det varit en stor fördel med ordentlig utbildning innan jag tog kullar, samt hjälp av riktigt duktiga mentorer. Nu har jag min fjärde kull (jag har tagit det i långsam takt) och är nu på väg att knyta fler, bra kontakter med duktiga, hjälpsamma människor som vet vad de talar om, jag kommer att gå på så mkt. kurser och föredrag som möjligt samt läsa ännu fler böcker och gå på fler utställningar för att lära mig så mkt. som möjligt, jag har fått klart för mig VAD det är jag vill få fram hos de skogkatter jag föder upp (innan var jag inte riktigt på det klara med det det stod i alla fall inte lika klart som idag) och är nu äntligen på väg att så småningom nå dit. Jag känner att jag behärskar biten med dräktighet, födsel, att ta hand om kattungarna på bästa sätt och förbereda dem väl inför flytten till sitt nya hem. Det jag vill lära mig mer om är bl.a. utställningsbiten, stamtavlor & linjer m.m.  Eftersom det råder stor konkurrens har jag även tänkt på varför skulle någon vilja köpa skogkatt av just mig? Jag är inte någon "stor, välkänd uppfödare" som hållit på i evighet och som har katter med enastående utställningsframgångar. Vad har jag att erbjuda istället då? Nå, jag har testat min hona mot HCM och FIV/FeLV, jag har vinnlagt mig om att hitta en frisk, snygg hane (testad u.a han med) som kan matcha henne och förhoppningsvis både förstärka hennes bra sidor och om möjligt väga upp för hennes svagheter. Jag har rådgjort med andra uppfödare innan jag bad att få använda hanen till henne. Hanen har vissa utställningsframgångar, är ingen matadorhane men har fått en fin kull som bl.a blev BIS. Jag har få katter men gott om lådor som hålls mkt. rena (=minskat smittryck). Jag har gott om tid att ägna åt dem så att de blir sociala och trevliga osv. Jag tar bra betalt för dem och vinnlägger mig om att hitta bästa möjliga hem till var och en av dem, även om det tar lite längre tid osv. Jag arbetar som säljare och tänker väl lite i de banorna, dvs. tänker på varför någon ska vilja köpa av just mig och så framhäver jag de fördelarna för att kunna hävda mig i konkurrensen. Jag försöker ge god service åt köparen. Det jag inte kan eller vet tar jag reda på. Jag är glad åt att ha nöjda köpare, varav flera återkommit och velat köpa katt av mig igen. Jag skulle inte rekommendera någon att ge sig in på att föda upp skogkatter i nuläget, när konkurrensen är som den är, men är man envis och vill tvunget, så ta god tid på er, lär er mkt. INNAN ni sätter igång. Jag vet ett par som velat avla just pga detta med hur "gulligt" det är. Dem visade jag bl.a. bilder på några rysligt missbildade kattungar, för att visa att så här kan verkligheten också se ut om man har otur. Kan ni handskas med det? Kan ni i nödfall "ta bort" missbildade djur, har ni tid att stödmata dygnet runt om mamma katt inte gör det? klarar ni verkligen att skiljas från kattungarna då det är dags för dem att flytta? Man fäster sig oerhört vid dem och det kan vara tämligen hjärtslitande men man KAN INTE behålla alla! Nej, då kom de ju på att det var nog inget för dem! Bättre att tänka efter före. ## Comment 2 Author: Guldeken Gud så kloka ord...hoppas att de som har funderingar på avel tänker sig för och lyssnar på de som är rutinerade och vet vad de gör. Själv skulle jag inte kunna lämna ifrån mig en kär vän. Borde vara lite större krav ifrån kommun om man ansöker om tillstånd... någon typ av "körkort" eller certifikat att man kan handskas med liv och levande varelser. Sist men inte minst hur kontrollerar man att man för aveln framåt, så det inte blir som med vissa hundraser. Nej något lite mer borde krävas av de som skall idka avelsarbete. ## Comment 3 Author: spinnrocken tyvärr så är det så att vissa med alla medel försöker rädda kattungar,som skulle avlida utan vår hjälp.Detta är också lite skrämmande då just dessa "svaga" individer sedan används i avelsbasen.Inte undra på om det i vissa fall går utför i stället för uppåt när det gäller kvalitet(läs friskhet,reproduktionsförmåga). Fram för en diplomering av ALLA UPPFÖDARE OAVSETT RAS och detta ska även inkludera de gamla uppfödarna då det finns en del i alla fall av dessa som har spöken i garderoben. ## Comment 4 Author: Niffi #3 Vilka sanna ord du skriver. ## Comment 5 Author: SillyZones Det är ett dilemma att många "vill ta en kull" eller ger dig in i uppfödarsvängen utan att tänka efter före. Det är en livstil, ett "kall" om man så vill att vara uppfödare. Det är ingen dans på rosor, varken ekonomiskt, eller med tid för annat. Mycket försakas till förmån för kattupfödningen. Hur mycket pengar som pumpas in i detta, (som jag fick höra av en granne) "extraknäck" törs jag inte ens fundera över. Är det utsikten av att tjäna sig en hacka samtidigt som man drömmer om en gullig kull kattungar som lockar? I så fall måste jag göra samtliga som har de tankarna mycket besvikna. Jag talade med en kvinna som tänkte "ta en kull" på sin hona. Hon var ju så fin och hade så bra temperament! (Om katten var rastypisk var ju en annan femma) Hon skulle inte bli uppfödare, nej hon skulle ta en kull. Jag upplyste försiktigt om att man ÄR uppfödare, antingen man tar 1 kull eller 100. Du har ansvar gentemot rasen och katungeköparna på samma sätt med denna kull. Det låter kanske litet luddigt. Vaddå för ansvar? Ansvar för rasen? Skulle rasen förstöras av att jag tar en kull på min hona? Hon är ju en norsk skogkatt med stamtavla! Har jag bara en hane med stamtavla går det väl hur bra som helst att para? Eller...? Riktigt så enkelt är det inte, som vi ju alla vet, men många nybörjare tycks ha den inställningen. Det är vårt (ursäkta kraftuttycket) förbannade ansvar som uppfödare att upplysa våra köpare om hur det är. Vad steget in i uppfödarsvängen handlar om. De allra flesta kommer till insikt om man förklarar för dem. Sen nästa ansvarsområde som uppfödare... Kattungeköparna. Naturligtvis är det vår moraliska plikt att sälja kattungar till dem som vi gjort vårt allra yttersta för att vi avlat fram så sunt som möjligt. Att vi avlat fram mot rasstandarden och en temperamentsmässig norsk skogkatt. Dessutom regleras köpet förstås av Konsumentköplagen, och det kan bli en mycket bitter eftersmak av det hela om man, p g a för dålig erfarenhet säljer en kattunge som man sedan får betala skadestånd för, om det är något fel vid leverans. För övrigt förstår jag ärligt talat inte hur man vågar ge sig in som ny uppfödare i skogkattvärlden idag. Hur många är det inte som sitter med kattungar kvar? ## Comment 6 Author: SussieBuzzie Tycker det är bra intiativ som Pawpads och en del kattklubbar tar då det erbjuder uppfödarkurser som ger en god inblick i vad det innebär att vara uppfödare. Det ger en bra start och man kan ta del av andras erfarenheter bland annat om man nu tänker bli uppfödare. Som ni andra skriver här, att man bör tänka efter före innan man bestämmer sig för att bli uppfödare och samla så mycket kunskap som möjligt innan. Det finns ett ansvar gentemot rasen och kattungeköpare som uppfödare. Det är nog inte så kul att sitta med ett gäng kattungar, "bara för att man ville ta en kull" och inget mer.   Sedan tycker jag att Sveraks regler kanske kan bli tuffare då man som enskild person får max ta två kullar utan stamnamn. Som det är just nu finns det ju chans för dem som bara vill ta en kull och inget mer att prova på det. Men finns kunskapen där? Är det ett ansvar gentemot rasen? Om man blir tvungen att ansöka om stamnamn innan man tar en kull kanske fler tänker efter innan de gör det eftersom det är mycket man ska tänka på och sedan kan det vara en kostnadsfråga. Våra katter är först och främst sällskapdjur och har man inte tänkt ta mer än en kull borde man kanske låta bli. Om man nu känner att man vill ta en kull på sin katt och vet att den är en rastypisk sådan borde man rådfåga med de som redan är uppfödare och vad de tycker om det och det kanske räcker med att låna ut sin katt istället för att ha ansvar för en hel kull med allt vad det innebär. Tycker själv att rastypen kommer före temperamentet. //Sussie ## Comment 7 Author: WesthKiowas Med risk att få på nöten nu så vill jag påpeka att vi alla har varit nya och jag räknar mig fortfarande som ny uppfödare.  Jag ser inget problem i att folk vill ta en kull kattungar för att de har en "fin" katt med ett bra temprament, bara de tar ansvar att katterna hamnar i ett bra hem. En sådan enstaka uppfödare belastar heller inte rasen nämdvärt. Nu verkar det som om alla ska vara "fullärda" veterander från början. Visst, utbildningar i all ära... jag tycker det är kanon med utbildningar. Men en människa som gått alla utbildningar som finns kan vara mycket mer olämplig som uppfödare än en som inte gått en enda, allt beror ju på hur man är och resonerar som person. Som vi går på nu skrämmer vi säkert bort ny uppfödare som med tiden kanske skulle ha främjat rasen. Det har blivit blodigt allvar med uppfödning nu för tiden... Förr var inte klimatet så hårt. Om man ska lyfta en frågeställning som handlar om nya uppfödare så tycker jag att man ska fråga sig varför så många nya uppfödare har så bråttom?! Inte ovanligt att se på hemsidor att de har haft 3-4 kullar redan första året. Jag förstår inte hur de då hinner utvärdera och reflektera över sitt avelsarbete. Dessa tycker jag är ett långt större problem än den som vill ta en kull för att de har en "mysig" katt. /Camilla ## Comment 8 Author: SillyZones #7 Visst har vi alla varit nya, och jag räknar mig verkligen också som ny. Och det var ju inte precis kattägaren som tar lägger en kull på sin honkatt och sedan hittar bra hem åt dem som var problemet![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Men jag håller med dig, mer eftertanke i aveln är eftersträvansvärt, verkligen. /Jessica ## Comment 9 Author: Ixatrixa Problemet tror jag inte helt löser sig av att vi blir diplomerade uppfödare, då vi helt enkelt är för många skogisuppfödare... Men givetvis tycker jag alla borde vara diplomerade när de börjar föda upp. Skogisen är inte heller katten på modet just nu då alla skall ha rexar och nakenkatter. Kanske borde vi rent krasst fundera på hur vi marknadsför vår ras...har vi ett bra samarbete mellan uppfödare, fungerar våra rasringar som de skall. Visar vi som redan är uppfödare en enad front tex på detta forum? Givetvis kan man ju inte älska alla men när det gäller skogkatten och dess framtid så strävar vi förhoppningsvis åt samma håll. Svarar vi på sådant som kattungeköparna behöver höra eller förlorar vi oss i uppfödarpratet? Många vill åka på utställningar och åka hem lika fort igen men den tiden som blir över om man inte går vidare är ju jätteviktig tid att marknadsföra på:) ## Comment 10 Author: SillyZones #9 Mycket bra, som sagt, vi måste bli bättre på att marknadsföra vår ras! ## Comment 11 Author: iotdis Mycket bra sagt både #7 och #9. ## Comment 12 Author: Ixatrixa Har för mig att denna tråd har funnits tidigare också.... vänta ...titta där...nu hittade jag den.  [http://www.norskskogkatt.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=05a4c7ad-d7fd-4ed4-bcd8-4bcc688213e9](Read.aspx?ThreadId=05a4c7ad-d7fd-4ed4-bcd8-4bcc688213e9) ## Comment 13 Author: SillyZones #12 Där ser man... Då låser jag denna och hänvisar diskussionen till den redan exiserande tråden. Mvh/Jessica ## Comment 14 Author: SillyZones Låser upp tråden på begäran av trådstartaren, som menar att det är olka vinklingar på trådarna. Ursäkta att jag var litet för snabb att låsa! Mvh/Jessica Sajtvärd ## Comment 15 Author: Humletassens Tror man kan bli av dom som bara ska ta en kull genom att höja priset regält på att reggistrera kattungar utan stamnamn, motsvarande priset av stamnnamn. Och ansöker man om det så får ju Sverak en flagga att här är en ny på väg in. Så då kan man ju ta tag idom och se till att dom utbildar sig. Tycker att det ska vara krav på det. Sen är det ju upp till oss att informera kattungeköpare hur det är att födaupp  och ställa ut, men hur vi kommer åt dom som inte reggar eller blandar vet jag inte. //Henrik ## Comment 16 Author: [Borttaget] Tack för alla intressanta synpunkter. #1 Jag blir lite nyfiken. Varför är en begränsning av kullar en känslig fråga? Om det är så att antalet födda kattungar i nuläget är betydligt större än efterfrågan så borde väl en begränsning vara något som flertalet uppfödare skulle kunna ställa sig bakom, eller? #7 Någon form av begränsning av antalet kullar skulle kanske även kunna vara ett sätt att dämpa takten hos de som har bråttom. #15 Frågan är om en högre registreringsavgift skulle få folk utan stamnamn att strunta i att ta en kull eller om det istället skulle leda till ett ökat antal oreggade kattungar. ## Comment 17 Author: Mulan Hej! Jag tycker att problemet är stort, men har ingen enkel lösning på det. Att höja priserna på stamtavlor mm tycker jag är befängt, det främjer i mina ögon bara huskattsavel. Mycket kan man säkert uppnå genom att utbilda och lära och informera. Jag tycker att det definitivt är för enkelt att bli uppfödare, och detta påpekade jag redan när jag registrerade mitt stamnamn. Jag var helt förbluffad över att det inte ställdes några som helst krav på förkunskaper från vare sig IDP-klubbarna eller SVERAK. Förhoppningsvis kommer en uppfödarcertifiering via SVERAK i a f framöver, och det ser jag fram emot. Skogkattslingan är på g med diverse utbildningar o föreläsningar på olika håll, mer info om det kommer såsmåningom, och NU har också en del på gång så jag tycker att rasringarna försöker göra sitt bästa för utbildning i a f, med de begränsade resurser som finns. Mvh Malin ## Comment 18 Author: [Borttaget] Förrut kunnde vi ha väntlista på kattungar men inte nu å ja jag tycker att de föds för många kullar å att nåt måsste jöras men ja har inge bra förslag ## Comment 19 Author: Sagolika \# 16 Ja, själv är jag FÖR en begränsning av antalet kullar om inget annat hjälper. Själv har jag frivilligt tagit ett mkt. litet antal kullar (är bara på min fjärde kull & fick mitt stamnamn 2004), men även om du har rätt i att många uppfödare borde ställa sig bakom det, så är det långtifrån alla. Många uppfödare vill föda upp ett större antal kullar i den takt man själv vill och tycker att det är deras val och inget någon annan ska lägga sig i. Det kan jag iofs förstå. Vem ska bestämma sådant över någon annan? Sen är det kanske inte så lätt. Man kanske har några honor som börjar komma upp i ålder så att det är "nu eller aldrig", vill ta kullarna tätt för att slippa p-piller på honorna och sen kastrera dem eller så har man andra privata skäl.