# Målbild? Author: Restless En fråga riktad till er uppfödare: Har Du en målbild, ett ideal, som Du försöker uppnå i din avel och en plan hur Du ska komma dit? ## Comment 1 Author: rockringen Åh vilken underbar fråga, jag brinner för att planera långsiktigt. Jag tror inte jag skulle kunna avla utan ett mål eller ideal. Däremot har jag ingen idealkatt med namn, utan bara en bild i mitt huvud. Min idealkatt är inte född ännu och kommer aldrig att bli, däremot hoppas jag få fram många som ligger i närheten. Mitt arbete då, jo det går i grunden ut på att försöka kombinera kraft med längder, det kanske låter enkelt, men det är det inte... För mycket längder ger lätt klena katter och för mycket kraft ger lätt "cobby" katter. Om jag börjar med huvudet. Jag har alltid tolkat standarden som att skogkatten ska ha en lång rak profil, därav orsaken att jag föredrar katter med längd i huvudet. Det är ju lite av en smaksak vad man föredrar, men så länge katten är liksidig i sin triangel, så faller ju huvudlängden in under smak. Man kan ju faktiskt ha en lång rak profil i ett långt huvud och en lång rak profil i ett kortare huvud, så länge liksidigheten finns där. Men för mig gör längden i huvudet att jag motiveras att få fram bredden också, vilket i slutänden ger större trianglar, större huvuden och därmed större katt. Likaså är det med kroppen för mig. Jag vill ha längder, men inte på bekostnad av kraften, så där försöker jag kombinera längd och kraft. Jag upptäckte ett tag att vad jag än parade med, så fick jag inte den storlek jag behövde. Jag hade väldigt bra benstommar, men så fort jag parade med kraftiga katter, så blev det lite för kompakt och parade jag med längder så tappade jag kraften.  Jag köpte Lennox a Beetlejuice från Tyskland. Han hade extrema längder och en enormt kraftig kropp, precis det jag behövde. Jag fick ge vika en generation på profilerna som blev svagare och uttrycket som blev lite mer "rundögt", men jag fick in det jag behövde, Benstomme, kropps och huvudlängder. Han är en hankatt som är superlång i sitt huvud och kropp och med en matchvikt på 10 kg när han kastrerades för två månader sen. Detta utan ett uns av fett eller övervikt ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) I första generation fick jag alltså stora avkommor men med lite sämre profiler och inte det uttryck jag föredrar. Jag fortsatte arbetet genom att spara två honkatter att gå vidare på. I en kombination valde jag att para tillbaka på en egen avkomma där alla mina tidigare katter låg, för att se om resultatet blev det jag hade tänkt mig, dvs att det skulle bli avkommor med både längder, kraft och de profiler och uttryck jag strävar efter. Det blev som jag hade hoppats och jag sparade en honkatt (Honky Tonk Woman), hon är resultatet av ett långsiktigt mål som gjorde att jag importerade storlek från Tyskland. Sen har jag även mindre mål, ett är att få fram kroppslängder som sitter i höjden på bakbenen. Man ser alldeles för många rektangulara skogkatter som är lika höga bak och fram. Jag vill definitivt inte ha dem kortare, men längden ska sitta i höga bakben iställer för i bara en lång kropp. Idealet för mig (om jag "överdriver" lite så man förstår) är att katten är fyrkantig med mer höjd bak när den står upp och lång och rektangulär när man håller ut den. Man ska inte vara rädd för att frångå standarden i någon generation för att i slutändan nå det man strävar efter. Jag har ofta fått höra sånt som, hennes katter hade mycket bättre profiler förr, hennes avkommor vinner inte lika mycket som förr, men man får strunta i såna kommentarer och tänka, bara vänta tills jag uppmått mitt mål. ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) Hälsningar Barbro ## Comment 2 Author: Seerath Jag valde "Nja, någorlunda" för även om jag har en bild av vad jag vill få fram så har jag en aning luddig plan av hur jag ska komma dit men jag hoppas att det ska bli tydligare för mig med erfarenhet. ## Comment 3 Author: kerstin2181 Jag valde inte nu![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) för efter kullen som ska komma nu, så kommer jag försöka läsa, lära mig mycket mera än jag kan idag, och bygga om en målinriktad framtid. På dom grunderna jag har idag, så kan jag inget annat göra, än att försöka lära mig mera, och det gör jag mer än gärna.![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 4 Author: Merlyn #1 Barbro, tack för att du delar med dig av ditt avelsarbete!! Så här tänker jag med men jag har fortfarande mycket att lära :-) Man har en bild i sitt huvud fastän man inte kan beskriva den i klarhet, det närmsta jag har kommit är drömkatten jag köpt ( Lotte) och jag hoppas få fram ungar som stolta kan gå i hennes fotspår!! Med vänliga hälsningar Merlyn P.S. Trådstartaren, jag vill läsa och njuta av hur du tänker med ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) du vet ju att jag ser dig som min mentor ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)(fast du inte bett om det). ## Comment 5 Author: Mindfields Skulle nog vilja säga att jag ligger mellan "Nja, någorlunda" och "Nej, inte nu" Jag har en vision i mitt huvud om hur jag skulle vilja ha det, vägen dit kan jag inte se ännu.. Sen finns de där underbara favoritkatterna, de som man ääälskar, men kanske ändå vill putsa någon detalj på... Linjerna man tycker om, vill få in, prova, ja ni vet det där.. Något som känns viktigt för mig är förmågan att "plocka isär" min egen katt, in i minsta detalj för o se både brister kvalitéer, för att sedan "sätta ihop" den igen o sen helheten.. Jag tar ett steg i taget.. jag har köpt min "lilla" tjej för den underbara katt hon är, men även till avel o utställning. Med det inte sagt att jag har en fast tidsplan att följa.. jag skulle kanske önska att hon fick sin första kull under vintern, men känner ingen panik om det skulle bli nästa sommar.. eller höst kanske.. Det känns viktigare att jag är nöjd med valet av hane, att kullen förhoppningsvis kan bli ngt bättre än föräldrarna.. Nu sluddrar jag nog mest.. bäst att återgå till städningen! ;) Kram på er! //Malin ## Comment 6 Author: Sissi Jag valde "Nja, någorlunda" då jag fortfarande håller på att lära mig...under utveckling vill säga! #1 Intressanta tankegångar! Så lärde man sig något nytt idag igen, TACK! ## Comment 7 Author: lynxeyes Svarade "Nja, någorlunda" Vet ju vad jag tycker om och vad jag vill få fram och bevara, men än är vägen lite krokig och jag ser inte riktigt genom kurvorna än... Men man lär hela tiden och hoppas ju kunna förbättra för varje generation. Min drömkatt finns i mitt huvud, men om man någonsin kommer att nå upp till den det återstår att se... Håller med föregående #1 mkt intressant läsning att ta lärdom av... / Sophia ## Comment 8 Author: Merlyn Hej igen! Här kommer en bild på min senaste "plan" mitt mål här är att få fram både massa och längder och jag är än så länge nöjd men hela resultatet låter vänta på sig tills damen är större :-)) Hon är iallafall 2 veckor idag och väger 364 gram, hennes syster väger 331 gram. Att sedan stamtavlan är kul gör ju inte saken sämre! // Merlyn ## Comment 9 Author: rockringen #4 Bara roligt att få dela med sig. Jag hoppas även andra gör det, för det är lätt att man "snöar in" och inget är så givande som att både ge och ta. Jag ser också fram emot Ulricas svar, då jag gillar både hennes åsikter och avkommor ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 10 Author: rockringen #6 Kan det vara till någon nytta och glädje, så är det bara roligt. Varsågod och lycka till med din avel ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 11 Author: Mulan Hej! Jag svarade Ja, självklart. Jag har en klar bild över hur jag sakta men säkert vill gå framåt (för givetvis vill jag föda upp de perfekta skogisarna ;o))och eftersom jag har två rätt olika honor men men stomme o massa bägge två så var ju mitt utgångsläge helt ok. Jag har ett ganska tydligt mål i form av vad jag önskar förbättra en generation i taget utan att tappa det som jag redan har. För mig känns det också oerhört viktigt att kolla i backspegeln o se vad andra uppfödare gör o inte gör, för att få en helhetsbild över skogkatternas avelsbas. Att göra samma saker som alla andra gör o är inte direkt vad jag strävar efter, men ibland blir det nästan så ändå.. ;o) Mycket man tänker o förbereder o sen går ändå allt åt h-ete... ;o) När man sedan dessutom vägrar kompromissa med temperamentet o storleken på katterna så sitter man ibland på pottkanten o dinglar med benen, men för att inte snöa in för mycket så har jag långsiktiga planer på vad just jag vill få fram, men jag har en känsla av att jag kommer att få vänta ett bra tag till.. Det jag också tycker är att ju mer jag vet, desto svårare blir allt.. Det är ju inte bara typ o storlek och utseende, utan hälsa o värderingar också som spelar in. mvh Malin ## Comment 12 Author: [Borttaget] #1 Ett interessant å lärorikt svar.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 13 Author: kerstin2181 #9, När jag såg Dogge första gången på bild, snurrade det i hövet, WOW vilken kille, tänkte jag. När jag besökte dig, första gången tänkte jag, oj oj hur ska jag kunna uppnå detta? Allt detta, fick mig att fundera, och tänka om, du har verkligen en gäng kanonkatter hemma, och du borde bjuda hem, alla nya som vill in i uppfödaresvängen, rita skriva och berätta, så tror jag det kan lära oss nya många bra saker, och tänka efter, innan man rusar iväg. Du är en kanonmentor, som har bra idieer, som du gärna delar med dig av, du tar dig tid att hjälpa med frågor och svar. Tack för att du finns Ps, sonen hälsar med en blöt nospuss ## Comment 14 Author: rockringen #13 Du är go du Kerstin. När man får kattungeköpare som är som dig, då är det inte svårt att dela med sig. Du lyssnar, du tänker själv och du är förnuftig. Du är inte kortsiktig i ditt tänkande, utan långsiktig. Jag har precis som andra både bra och mindre bra katter, men efter några års avelsarbete så är jag nöjd med de avelsdjur jag har här hemma. Självklart är jag även nöjd med min feta kastrat Rotten, drottning Gini och tungviktsmästaren Lennox. Pussa sonen tillbaka och tack för de värmande orden ## Comment 15 Author: ingela-anthon Hej, Svarade Ja, självklart. Har en klar bild av hur jag vill att katten skall se ut och vad jag vill arbeta med. Det jag tänker på främst just nu är att avla på friska djur med bra temperament och som tekniskt håller standarden. Målet är att få fram friska och harmoniska katter som har bra storlek med bra längder och höga bakben, god massa, bra päls och bra huvudform, rätt öronform och placering, ögonen likaså och framför allt skall de ha en härlig skogis-look.  Vägen dit är lång för jag har ju knappast börjat. Målet att få den perfekta skogisken lär man aldrig nå men det är ialla fall något att sträva efter. mvh, Ingela ## Comment 16 Author: Fairyhearts Ligger väl någonstans mella Nja och Ja. Tycker jag kan för lite än.  Jag tycker en del är högintressant i det 1# skriver. Särskilt om det där med "fick ge vika en generation på profilerna" Jag skulle vilja lära mig mer om vad som tar mest tid att "reparera" Ta tex öron. Jag tycker mig se alltför många högt sittande öron som är smala i basen. Dessutom vill man ju inte ha svängda öron vilket också är ganska vanligt. Så om man vill komma framåt och hoppa över vissa bitar någon generation, för att få till det senare förutsätter ju att man vet massor. Så vad är minst problem att "avla" bort. Dåliga öron, pälskvalité, dåligt stomme. kort svans, knagglig profil, runda ögon, svag haka osv. Även om jag vet ungefär vart jag vill så verkar vägen dit spännande men oj så krokig o svår. Desto mer man vet desto kräsnare blir man. För att inte tala om alla stamtavlor och olika sjukdomar man måste se upp för. En hel vetenskap...![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) Sen vill jag absolut inte ge vika för temperamantet heller. Skarp målbild...njä men på god väg. \*fniss\* /Marie ## Comment 17 Author: ingela-anthon \# 16 Vet ej om jag tolkat det rätt men att avla bort tror jag är svårt för det som finns det finns, tyvärr. Det är därför det är så viktigt och svårt att bara avla på det som är bra. Kanske är det där man "kan tappa en generation" om du förstår hur jag menar. Någon har sagt: "Man kan ej avla bort - bara avla fram". Jag tror det ligger väldigt mycket i dom orden. Det är kanske där vi har skogisens framtid. Men som sagt, detta är bara mina teorier. mvh, Ingela ## Comment 18 Author: rockringen #17 Det går naturligtvis att avla bort vissa saker eftersom avkomman får gener från två föräldrar, det vore förödande på små raser att bara avla på det som är bra, där är det viktigare med den genetiska variationen och att få fram så stor population som möjligt. Detta gäller naturligtvis inte norsk skogkatt, men det är viktigt för oss också om vi vill ha kvar bredden, att vi inte bara avlar på vinstrika katter, utan avlar på friska sunda katter utan större fel och med variation i stamtavlorna. Med detta menar jag inte att vi ska avla på icke rastypiska djur, utan som du skriver på bra djur, dvs rastypiska och friska ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 19 Author: Restless \*gah\* Vet inte ens var jag ska börja när jag ska försöka formulera ihop ett svar ;) Känner starkt för långsiktig planering inom aveln och har så många tankar och funderingar att det knappt går att formulera i ord utan att det blir en uppsats... Här kommer några och det blir säkert inte ens de viktigaste: Jag utgår lite ifrån att det vi ser ovan i histogrammet kan förklaras av hur länge ni har varit uppfödare. Det tar sin lilla tid att hitta sin målbild och vägen dit? Ja, den känns varken rak eller självklar... Tror det är vettigt att som någorlunda ny stanna upp och se sig runt innan man börjar köpa på sig ännu fler avelskatter. Det är inte lätt att få en jämnhet avelsmässigt om man har fem helt olika utseenden på sina katter. Det är inte heller kul att börja sin uppfödarkarriär med att omplacera 'felköpen' eller sitta med ett hem fullt av kastrater när man har drömmar om att föda upp... Nej, hellre ta ett utställningsår och se, känna och uppleva skogkatter tills man får en bild av vad man fastnat lite extra för! Egentligen hade jag kunnat vara lite lat och skriva att jag håller med #1 ;) Egenskaperna som gör en skogis till en skogis är för mig **pälsen** (lättskött med långa, sträva täckhår), den kraftiga **benstommen** (bröstkorg samt breda raka ben med stora tassar samt höga bakben) och **trekantsformerna** i huvud/öron-parti (inklusive stark haka). Därtill en vänlig katt med ett starkt psyke. Dessa detaljer är för mig grunden och något jag vill befästa starkt genetiskt hos mina avkommor. Från den utgångspunkten jobbar vi oss långsamt framåt för att fixa till resten. Man får, som Barbro skriver, sicksacka sig fram lite grand för att nå framåt; offra detaljer på vägen för att få in något annat. Hittills offrar vi svanslängder (det duger om de når till skulderbladen) i första hand. När det gäller val av avelsdjur så försöker vi få större och kraftigare katter (med kroppslängd!) och för att nå dit försöker vi avla på kraftiga och stora honkatter. Fokuserar mycket på harmoni - allt ska hänga ihop. Visst lär man väl aldrig nå fram till sin drömkatt, men då och då får man en kattunge som tangerar drömmen och DÅ får man hjärtklappning! Detaljer kan man alltid peta i och ju bättre katt desto noggrannare blir iaf jag... ## Comment 20 Author: ingela-anthon \# 18 Håller med dig i allt du skriver!  Och särskilt för skogisen är det jätteviktigt vilka djur vi väljer att avla på. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)  Men jag tänker så här: Även om man lyckats avla bort en oönskad effekt i ett led kan den dyka upp flera generationer senare, visserligen väldigt utspätt, men man kan nog ej, rent teoretiskt sett, helt och hållet få bort den oönskade effekten om man ej plockar bort just den katten ur stamtavlan. Men gör man det tar man också bort alla andra goda egenskaper just den katten bär på. Det är detta jag menar med att det ej går att avla bort - för någonstans långt bak i stamtavlan kan det finnas en liten utspädd gen som ligger och spökar för att sedan dyka upp liksom "gubben i lådan". Visst kan vi avla bort - men vad händer sedan i nästa generation? ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 21 Author: rockringen \# 20 Diskussionen från början, dvs det inlägg du svarade på (16) handlade om att avla bort utseendemässiga egenskaper som fel öron, dålig pälskvalité, klen benstomme, runda ögon m.m De flesta katter har något av dessa fel om man ska vara petig, det finns tyvärr inga perfekta katter, åtminstonde inte tillräckligt många ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) Hade vi diskuterat defekter, orastypiskhet och grova fel, så håller jag definitivt med dig, men utseendemässiga småfel går inte att undvika i aveln utan att förstöra den, det finns helt enkelt inte så många helt felfria katter. Jag tar hellre en liten gen som dyker upp som gubben i lådan än att man "sållar" bort avelsmaterial så basen blir för liten till slut. Man kan vara hårdare på honkatter, men gör man det på de hankatter som finns, så gör man större skada än nytta. Så när det gäller defekter och större fel ja, men om man menar att katten har något av de felen som nämndes i (16), så beror det för mig helt på kombinationen, hur unik stamtavlan är och hur stort felet är. ## Comment 22 Author: Draken_old Jag vill gärna hör mera tankar kring avelsmål. Själv sitter jag med ett bredbad som är ett smalspår!! Så några långa utslägg kan jag inte bidra med då det helatiden bryts.. Men det är viktigt som Restless och Rockringen skriver. Att man få ta några steg tillbaka ibland för att nå dit man vill. Att ta genvägar och gå för fort fram ger inga stabila resultat i längden tycker jag. Bättre att förbättra lite i taget och på så sätt befästa olika egenskaper. Så här upplever jag att olika egenskaper är: Svårast egenskap att befästa verkar vara storleken. Svårast egernskap att avla bort, kraftiga okbågar.. /Kattis ## Comment 23 Author: Margona Vad är okbågar? Nyfiken ## Comment 24 Author: Miraklis okbåge= kindbenet