03. Avel/Genetik/Uppfödning

Fertila avelsdjur i hemmet

2012-01-12 11:05 #0 av: [Highonbluetomorrows]

Hej!

Jag undrar hur jobbigt/påfrestande det är att ha ett hem med kanske 2-5 fertila katter varje år? Hur beter sig era när de löper? Vad kan man göra för att stå ut med det själv, och för att katterna i fråga inte ska bli uppstressade eller må dåligt? Det verkar som att många anser att hankatter är jobbigare att ha fertila än honkatter - varför det?

Jag har bara haft en huskatt och han kastrerades av givna skäl tidigt, precis som min huskattunge snart ska. Så jag har aldrig haft att göra med fertila katter särskilt länge. Är däremot intresserad av avel och i framtiden kan det vara aktuellt att bli fodervärd åt en avelskatt för att med en kompetent uppfödares hjälp "se vad det innebär"... Hur jobbigt är det att hantera fertila katter egentligen? När upplever ni att de fertila katterna är som "jobbigast" i livet, om det finns någon sådan period?

Mvh

Anmäl
2012-01-12 13:58 #1 av: FruFilur

Jag är ju egentligen "bara" en sällskapsägare, som har en fertil hankatt iom deal med hans uppfödare.

Att man säger att det är jobbigare med hanar är väl risken med att de börjar markera inne (kan även honor göra, men chansen att en hane strilar är större) och då kan det bli väldigt jobbigt och dyrt med förstörda saker, kostsamma renoveringar etc.

Nu har vi tur med vår herre, han markerar inte inomhus (då hade kulorna rykt snabbare än du kan säga "gummistövel och två tegelstenar") utan nöjer sig med att spraya ner buskar utomhus. Det som är jobbigast är gnällandet och rantandet; han stressar ner sig och blir mager, och jamandet skär både i öronen och hjärtat....

Anmäl
2012-01-15 04:06 #2 av: LaSadie

Jag tycker det är jobbigt med att ha fertila katter, våra tjejer kan tyvärr markera när de båda löper vilket är väldigt jobbigt. Speciellt om man ska lägga sig och så ser man att sängen har blivit nerkissad och man är trött. Då vill man helst av allt slänga ut katten Obestämd

De jamar och rantar runt som #1 säger, tänker inte på mat och går ner sig en del. Samt då markerandet som är extremt jobbigt. Nu gör dom inte hela tiden, men när två löper så öker risken markant och man får stänga in dom i köket på kvällen och sitta på helspänn med att vakta soffan och kolla sängen så de inte är där och håller på.

Nu är ena kastrerad, ledarhonan som fortfarande är queenbee, vår andra är chippad och den tredje har börjat löpa. Om det är pga rang eller att löpbeteendet har mattas av vet jag inte men hona nr 2 löper inte lika hårt och intensivt som hona nr 1. Hona nr 3 löpte första gången i julas och med tidigare erfarenheter så avbryter vi löpet med p-piller, det är helt enkelt för jobbigt mot oss och katterna. För hona nr 1 var helt hysterisk ibland, var nära att kastrera henne själv ibland när hon var i sitt esse.

Anmäl
2012-01-16 18:14 #3 av: Kronängens

Jag har väl tur som har honor som inte markerar när de löper. Visst kan det vara lite jobbigt just om någon löper och den honan inte ska paras just då, man kan få nattsömnen störd under några nätter, men oftast tar man ju honan till hanen när det är som värst, och jag är så "störd" att jag tycker det är värt det. Detta med kattuppfödning är ju så roligt! Just nu kommer alla mina katter överens och det är harmoni i kattgruppen. Då är det inte alls jobbigt med fertila katter. Jag har två kastrater, tre fertila honor och en fertil hane. Sådant kan förstås ändras och då blir det jobbigare.

Hankatt är ung och han har inte börjat strila än, så än så länge går det bra med honom. Han sjunger inte på nätterna än heller, bara pratar lite lågmält med damerna än så länge. Man kan däremot få passa mer har jag märkt ifall någon av flickorna löper igenom sina piller eller så har jag märkt. Skulle min hane börja strila ryker nog kulorna rätt snabbt, eller så provar vi att chippa först. Jag är inte särskilt sugen på att få hemmet nerkissat.

Det man ska göra om man vill prova på att föda upp är väl att börja i liten skala med en hona och kanske så småningom två, inte köpa på sig sex stycken under de första åren. Det är som gjort för problem. Det är lätt att man blir ivrig. Förutom fertiliteten gör förändringar som att det kommer in nya avelsdjur, kullar mm att katterna blir stressade. Att ta det lugnt och lära sig mycket i början vinner både man själv och katterna på.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.