12. Omplaceringar

Problemkatt - råd önskas!

2010-04-19 01:33 #0 av: Fonrims

Jag har en kattflicka på 2½ år.
Inte bara med att hon är speciell på sitt sätt, hon har ännu inte slutat med att kissa inne, trots att kattlådan byts varje dag. Hon har fortfarande ännu inte lärt sig att man går I lådan när man ska bajsa, utan bajsar på golvet - tack och lov vid deras toalett.

Hon kissar dock som sagt inne, på allt som finns. Inte varje dag, men för ofta för att man ska kunna bli lagom irriterad. Som om det inte vore nog så tuggar hon på ALLT. Jag har tappat räkningen på alla kablar hon har tuggat sönder under hennes 2½ år... Vi har testat det mesta... Piss-off-sprayer, Feliway (vilket vi använder även nu när vi har en fertil hankatt) men inget funkar på henne.

Hon har alltid varit speciell och vi trodde att många av hennes problem skulle försvinna när hon blev kastrerad, men icke. Den enda person som kan ta i henne är min sambo.

När jag ska klippa klor så får hon ett frispel och jag har varit övertygad många gånger att hon ska flyga på mig. Jag tror jag vet var hennes rabiata beteende bottnar i, för trots att hon var speciell innan, så kunde jag ta i henne under protest visserligen, men efter att hennes bebis dog så vände hon allt hat mot mig - vilket jag förstår iofs. Jag tog hennes bebis ifrån henne och han kom aldrig hem igen...

Nu var det ju inte hennes bebis alls, men hon älskade vår nye kattunge som om han vore hennes egen. Tyvärr blev ju han akut sjuk och var tvungen att avlivas. Jag hade inte mycket till val i det läget, men sedan dess har jag inte fått ta i henne utan att hon morrar och fräser och lever hel jävel.

Kanske borde man bli rädd för henne, men jag ÄR inte rädd för henne även om hon nu skulle klösa mig sönder och samman, för tro mig, det vill hon. Hon tyr sig inte till någon än till min sambo. Ingen av oss andra får röra henne... Min dotter hävdar att hon bits, men det har jag varken sett själv så jag tror det är mest nafsande. Men ändå. Dåligt psyke ska inte en katt ha enligt mig.

Och hon har varit anti mot Gurkan sen den dagen han flyttade in. Vi trodde att det skulle bli bättre eftersom att den tidigare kattungen egentligen var tänkt som sällskap åt henne och när han dog så fick hon Gurkan istället...

När de leker, så leker Gurkan medan hon slåss på blodigt allvar. Det har hänt att jag måste ta isär dem för att hon aldrig ger sig.

Kanske skulle hon passa i ett annat hem och det är en utväg. Vi kontaktade uppfödaren och talade om hur läget ser ut.

Hon svarade att hon vet att vi har kämpat länge med Minnie men hon tror att hennes kissbeteende är aldeles för inrotat för att hon skulle kunna lägga av med det, samtidigt så kan jag tycka att det kanske är en protest för att jag finns här. Vem vet. Uppfödaren har tyvärr ingen möjlighet att ta henne tillbaka, då hon har ett gäng bossiga honor själv.

Så om vi inte hittar någon som är villig att ge henne en chans så finns bara alternativet att hon får somna in, vilket är oerhört ledsamt, för hon är bortsett från allt, en väldigt fin katt, om ej till utställning.

Hon är väldigt tillgiven (som sagt inte mot mig, men det händer ibland), gillar att gosa, tvättar en gärna. Man får klappa på henne men inte mycket mer. Ändå kan jag inte säga att hon är skygg, för det är hon inte.

(och ja, hon har stamtavla)Flört

 

Anmäl
2010-04-19 12:49 #1 av: EtConsortez

Gud vilken tråkig sits ni sitter i! Svårt att råda men hade det varit jag så hade jag nog låtit katten somna in. Det är inte lätt att placera om en katt med sådana beteendestörningar, det verkar ju som om katten inte mår alls bra psykiskt. Vem kan tänka sig att ta hand om en katt som biter i alla sladdar (och andra saker?) den kommer över och dessutom gör sina behov överallt utom där den ska? Det skulle vara om du kan hitta någon som bor på landet där katten kan vara både ute och inne och som bara vill ha en katt, kanske?

Frågan är vad som är bäst för henne...nytt hem som kanske gör henne mycket stressad det vet man ju inte i o f s men hon verkar ju ganska instabil, eller att hon helt enkelt får somna in...

USCH! ingen rolig situation för er, jag är inte avundsjuk! Hoppas att allt löser sig på bästa sätt...

/kram Inga-Lill

Anmäl
2010-04-19 23:44 #2 av: EvaSe

Jag tycker att du borde prata med någon som är utbildad på kattbeteende, som kanske kan hjälpa er.

Jag mailar en länk till en hemsida åt dig.

/EvaSe

Anmäl
2010-05-01 03:37 #3 av: Fonrims

Vi har bestämt oss för att ge henne ännu en chans. Vi älskar ju henne...

Anmäl
2011-01-17 21:07 #4 av: Diamante

Det glädjer mig oerhört att ni inte har låtit damen i fråga gå hädan.

Tanken som slår mig är hur många kattlådor nni har? Till min kärlek Selma hade jag nämligen två lådor eftersom den "lilla" damen gjorde stort i den ena och litet i den andra så att säga.

Jag tycker absolut inte du ska vända hennes bsom jag ser det är den är damen helt enkelt en en-människas-katt som helt enkelt kanske inte alls tycker om andra katter. Någon föreslog omplacering till en bondgård och det tycker jag är ett alldeles utmärkt förslag. Vem vet, den här kattenn kanske är född vild och därmed extremt revirhävdande och vad kan då passa bättre än livet på en bondgård?

Sist men inte minst, har ni varit hos veterinären och tagit blodprov på henne? Blodet inom oss alla är ju källan till allt och problemet kanske inte är svårare än så att hon har smärta någonstans?

Med vänlig hälsning

Anna Ceko 

    

 

 

Anmäl
2011-01-18 12:23 #5 av: AgnetaB

Hur har hennes kullsyskon utvecklats o hennes föräldrar? Inga temperamnets problem som har utvecklats.

 

Har ni inte möjlighet att prova att ha henne hos någon på landet (kanske med ett stall) där hon kan gå in o ut el bara i stallet med kattlucka. Någon som kan tänka sig att ta henne sedan om det fungerar. Jag hade en katt som kissade inne o jag gjorde så att en som kunde ha henne inne o ute tog henne o sedan var det bra. Hon ville inte bara vara inne, det fick jag acceptera att alla är olika.  Jag fick tänka på mig själv i andra hand för hade tänkt ha henne till avel.

 

#2 kan du ej skriva den länken här för vill också ha,kan vara bra någon gång.

Anmäl
2011-01-18 19:30 #6 av: EvaSe

Skogkattslingan kommer i februari att erbjuda en föreläsning i kattbeteende

http://www.skogkattslingan.com/aktivitet.php#beteende

Kom gärna dit och lyssna, jag tror att det blir intressant.

/EvaS

Anmäl
2011-01-19 17:48 #7 av: Fonrims

Nästan ett år sedan jag skrev inlägget, så jag måste ju berätta hur det har gått.

Skillnaden på Minnie då och Minnie nu är som natt och dag. Hon är mer "stabil" och säker i sig själv och i oss andra. Hon har inte gjort några "dumheter" alls sen i april/maj och hon accepterar oss allihop nu.

Hon är visserligen ingen katt man bestämmer sig för att kela med bara för att, men det är det ju inte alla katter som accepterar det heller. Ibland bajsar hon utanför lådorna, på golvet, men det är inte ofta numera. Har inte kissat någon annanstans än i lådorna. *peppar peppar*

Och hon är mycket kelig och hanterbar! Ingen är gladare än vi.
Nu kan hon komma självmant till mig (eller till någon annan) och kela. Hon är också mer "med" och är som en tjej i hennes ålder ska vara.

Glad

 

Måste dock passa på att tacka för alla råd jag fått.

 

Anmäl
2011-01-19 18:17 #8 av: AgnetaB

Va skönt att det går bättre nu . Har ni gjort något speciellt?

Anmäl
2011-01-24 17:26 #9 av: Fonrims

Nej, inte direkt. Vi har mest låtit henne vara ifred och då började hon acceptera oss andra.

Vet inte om hon inte sörjde klart (efter "sin" bebis) men det gick över iallafall. Är så glad över att vi inte "gjorde oss av" med henne.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.