2006-10-22 16:49 #0 av: RolfH

Kattherpes är relativt vanligt hos tamkatt och Felint herpesvirus är vida spritt i populationen. Som tur är så är inte dödligheten så hög, men risken finns om kattungen som följdverkan får lunginflamation. Texten är kopierad från SVA.

Smittämne
Felint herpesvirus (felint rinotrakeitvirus, FRV) är ett virus som är vida spritt i kattpopulationen. Det är ett dubbelsträngat DNA-virus, som både vad gäller struktur och sjukdomsframkallande egenskaper liknar människans herpes simplex virus (HSV). Båda dessa virus hör till familjen Herpesviridae, subfamilj Alphaherpesviridae. Viruset är kortlivat i miljön, överlever mindre än ett dygn, och inaktiveras av de flesta vanliga rengöringsmedel


Smittvägar Diagnos
Smittspridning sker vid nära kontakt och överföring av kroppsvätskor och sekret, framför allt från övre luftvägarna. Katter som är akut infekterade är mest smittsamma, för de utsöndrar stora mängder virus i sekretet från övre luftvägarna. När katter som bär på herpesvirus nyser kan viruset transporteras uppemot 120 cm, och smitta katter i närheten. Smittan sprider sig därför snabbt i miljöer där många katter vistas på liten yta.

Viruset kan också transporteras via fuktiga händer eller via dåligt rengjorda redskap.


Sjukdomens utveckling
FRV har en begränsad förmåga att föröka sig vid 37°C. Det förökar sig främst vid lägre temperaturer, som i ögats bindhinna (konjunktiva) samt i näsan och svalget. När virus förökar sig i cellerna skadas dessa, vilket ger upphov till slemhinneskador och inflammation. De skadade slemhinnorna blir lätt sekundärinfekterade med bakterier. Från katter med kliniska (ögon-) symtom kan herpesvirus påvisas genom odling från ögonsvabbprov. Provtagningspinnen ska vara fuktad med NaCl och inskickad i sterilt rör. Den får inte skickas in i agarmedium eller kol. En speciell provtagningspinne för virus kan rekvireras från SVAs orderavdelning. Om katten inte är vaccinerad mot kattsnuva kan också ett blodprov för analys av antikroppstiter mot herpesvirus skickas in (helblod utan tillsats).

Inget vaccin ger ett hundraprocentigt skydd, och även om katten är vaccinerad mot kattsnuva kan den utveckla kliniska symtom på herpesinfektion. Ett enstaka blodprov för mätning av antikroppstiter ger ingen användbar information om katten är vaccinerad, men parprov (två prov med 2-3 veckors mellanrum) kan ge viss ledning, om en tydligt stigande titer påvisas.

Proven skickas till SVA, Avdelningen för virologi, Travvägen 20, 751 89 Uppsala
Kattungar är mest känsliga för nyinfektion, speciellt vid 8-12 veckors ålder, när skyddet från modersmjölken avtar. Sjukligheten är hög men dödligheten låg. Efter 10-12 dagar börjar kattungarna bli bättre. Djur som har haft kraftiga symtom kan dock få ärrbildning i näsan eller ögonen, vilket leder till kronisk sjukdom. I undantagsfall kan kattungar utveckla lunginflammation eller få virusspridning i blodet, tillstånd som kan leda till döden.

Herpesvirus kan ligga latent (vilande) i nervvävnaden, och infektion kan då inte påvisas med rutindiagnostiska metoder. I nervvävnaden kan virus transporteras till den ursprungliga infektionsporten, och där föröka sig och ge upphov till symtom. Virus som ligger latent kan också aktiveras och utsöndras utan att katten visar symtom. Aktivering av virus som ligger latent kan ske spontant, men ofta ligger någon typ av stress bakom, tex tillförsel av cortisonpreparat, flytt, eller förlossning och digivning. Troligen kan herpesvirus också ligga vilande i hornhinnan utan att ge symtom.

Inkubationstiden är vanligen 2-6 dagar, men kan vara längre.


Sjukdomsbild
Allmänna symtom
Kattungar får vanligen symtom från övre luftvägar och ögon. De får feber, drabbas av aptitlöshet, hostar, får ögoninflammation och rinnande näsa och ögon. Hur allvarliga symtomen blir beror både på hur känslig kattungen är, och hur mycket virus som infekterat den. I enstaka fall kan virus ge upphov till lunginflammation, vilket kan leda till döden. De flesta katter tillfrisknar på 10-14 dagar utan behandling.


Ögonsymtom
Hos kattungar är det vanligast med bindhinneinflammation (konjunktivit). Bindhinnan blir röd och svullen, det rinner klart till varigt sekret ur det och katten kniper med ögat. Varigt sekret kan ses även utan inblandning av bakterier. I allvarliga fall kan det bli sammanväxningar mellan bindhinnan och hornhinnan. Tårkanalerna kan också täppas till, och ge kroniskt rinnande ögon. En del kattungar utvecklar hornhinnesår.

Äldre katter drabbas sällan av nyinfektioner, utan det är oftare en latent infektion som reaktiveras.


Förebyggande åtgärder
Det finns flera vaccin på marknaden som ger skydd mot kattsnuva, och därmed kattens herpesvirus. Vaccinerade katter kan dock bära på organismen och därmed vara en möjlig smittkälla för andra katter.


Källor:
Gaskell, RM och Bennett, M (1996) Feline and Canine Infectious Diseases, Blackwell Science Ltd, Oxford
Greene, CE (1998) Chlamydial infections, ur: Greene, C.E (ed) Infectious Diseases of the Dog and Cat, Second ed., W.B. Saunders Company, Philadelphia
Nilsson, A-M (1998) Kattens sjukdomar, ICA-förlaget, Västerås

 

Relaterade länkar

Av: RolfH

Datum för publicering

  • 2006-10-22